Göteborgsposten – 8 februari 1871, sida 2

lemnar, såsom bekant, valen fria för alla och undantager endast prefekterna i provinserna såsom icke valbara. För att gifva kraft häråt ha regeringsmedlemmarne Eugene Pelletan, Garnier-Pages, och Arago afrest till Bordeaux, dit de anlände i Måndags. I förening med den före dem dit inträffade Jules Simon, bilda dessa en så betydande majoritet i regeringen mot Gambetta och Crmieux, att dessa herrar måst böja sig, och har Gambetta äfven begärt afsked ur regeringen. De i dag pågående valen skola derför ske efter pariserregeringens dekret. Att Gambetta såsom ett telegram i dagens tidn.lörmäler, lik väl fasthåller vid sitt krigsprogram, må ingen förtänka honom, och såsom krigsminister för alla eventualiteter fortsätter rustningarne. Men afgörandet öfver, om detta skall bli gällande för Frankrike eller icke, skall ligga i nationalförsamlingens händer, hvilken allena har makten att häröfver bestämma, eftersom Gambetta icke beklädts med någon diktatur och hädanefter skall på sin höjd bli krigspartiets chef såsom deputerad. Det till i Söndags bestämda valet inom sjelfva Paris har uppskjutits och eger äfvenledes rum i dag. Euligt ett af dagens telegram, är den franska hufvudstaden lugn, och den lista, som af en särskild komitå uppgjorts, för att 1å alla partierna representerade, den s. k. fusionseller försoningslistan, skall ha goda utsigter för sig att vinna framgång. På dersamma äro upptagna den nationala försvarsregeringens samtliga medlemmar, förutom Trochu som undanbedt sig förtroendet, samt 3 amiraler, 2 generaler, 8 vetenskapsmän, bland dessa Thiers, 2 bankirer, 3 ingeniörer, 2 publicister, 5 mairer, bland dem Carnot, Henri Martin och Cochin, samt Victor Hugo, Louis Blanc och Edgar Quinet. Ej heller från landsorten omtalas för dagen några valoroligheter, och det skulle vara en aktningsbjudande företeelse, hvilken nog skulle korsa mer än en plan at Bismarck, om Frankrike i denna pröfningsstund uppträdde enigt och genom denna enighet visade sig starkt. Ty ju enigare det är, desto mera patriotismen genomträngt franska folket, så att för säderneslandets stora sak gentemot fienden alla partibrytningar försvinna, desto mindre pockande skall fienden kunna vara, desto större eftertryck skola de neutrala makterna kunna gifva åt sina fordringar på segraren, att han må visa sig försonlig och högsinnad. Det nu inträdda lugnet i Frankrike, hvarom dagens telegram bära vittne, bör derför vara ett glädjande tecken. D. 15:de d:s — eller nästkommande Onsdag — skall nationalförsamlingen sammanträda i Bordeaux, och inför densamma skall den nationala försvarsregeringen aflägga räkenskap för hvad hon gjort. Hon skall kunna för sig åberopa, att hon ej velat lemna något oförsökt, för att bevara Frankrike från en förminskning af dess område, och att hon först då afslutat ett vapenstillestånd, när den jernhårda nödvändigheten och krigslyckans ojäfviga domslut icke mera medgålvo henne någon annan utväg. Frankrikes representanter skola då döma öfver, huruvida den nationala försvarsregeringen uppfyllt sin pligt eller om hon ådragit sig landets förbannelse, om hon skall antaga iresen på grundvalen af en territorial asträdelse eller icke. I vapenstilleståndet har, såsom Journal Oificiel äfven meddelar, intet inryckts om fredsvilkoren: den nationala föravarsregeringen kan derför föra ett sådant sråk inför nationalförsamlingen i Bordeaux, och denna har fall rätt till det slutliga afgörandet. Vi tro sålunda, att representationen i Bordeaux gentemot de inträffade händelserna icke skall dröja att gifva försvarsregeringen ett sortroendevotum och tillsvidare förse den med sådana fullmakter, att hon kan afsluta en definitiv fred, såframt icke segrarens vilkor bli för förödmjukande eller kränkande. Naturligtvis skola Gambetta och hansliktänkande uppresa sig deremot; men efter Paris fall är dock Frankrikes makt bruten, så att de fredliga tankarne väl skola få ötverhand. Det skulle dock vara orätt att dertör kasta sten på dem, som dela Gambettas mening. Utan tron på Frankrikes oöfvervinnerlighet skulle de ansträngningar, som dess regoring gjort sedan fyra månader tillbaka för att tillbakatränga fienden, varit nästan otänkbara. Gambettas ideala tro allena kunde lösgöra de motständskrafter, som till verldens förvåning restes af Frankrike. Sedan dess ha strömmar af blod flutit, men det beböldes sådana, för att i någon mån ersätta de kejserliga armöernas nederlag. Genom de uppoffringar, som Frankrike under de sista månaderna bragt landet, har det räddat sin ära. Detta är visserligen blott en moralisk vinst, men den är at högsta vigt och skall i Frankrikes framtida historia gälla mycket. Ty deär visst, att man oaktadt nederlagen med beundran betraktar detta lund, hvars uppeffrint gar varit så oerhörda och kanske större än de flesta andra länders, som möjligen varit i dess sulle. Under den tid Paris varit cerneradt har Times innehållit hela spalter af tilikännagifvanden, afscdda för personer som varit inneslutna i den belägrade staden, och man