Göteborgsposten – 7 februari 1871, sida 1

dersliten. Ansvaret dersöre drabbar visserligen landtmannapartiet; men derpå reflekterar detta alls icke. Det inskränker sig till att hålla tal om sin kärlek till fosterlandet och att, för spridningens skull, i dälig metall utmynta sin patriotism, hvilken ingenting annat är än krass egennytta förenad med åtrån att komma till makt och hedersställen. Slutligen tager jag mig friheten såsom sannolikt trambålla, att då frågan om landtförsvarets ordnande vid denna riksdag redan fått dödsstöten, så blir det återigen en jernvägsriksdag som vi skola motse. Man skall resonnera ungefärligen sålunda: emedan förslaget till ordnande af landtförsvaret har fallit, så är det icke heller värdt att bevilja några extra anslag till försvarsverkets förbättrande, men emedan penningetillgången är riklig, så skola vi se jernvägsintresset till godo — och så komma aftalen och tjenstaktighetsutbytena i full gång.