Göteborgsposten – 6 februari 1871, sida 2

Frankrike! Lefve Republiken! Luremburgerfrågan. Det synes vara bestämdt inom kretsen af berlinerstatsmännen, att äfven storhertigdömet Luxemburg skall vid detta tillfället, då Tyskland står på höjden af sin millära styrka och sin politiska makt införlitvas med det stora fäderneslandet. Med fredsförhandlingarne dyker neml. Luxemburgerfrågan åter upp. Så säger Köln. Zeit.: Onskvärdt vore. om detta lilla lands öde äfven kunde afgöras vid det, såsom vi hoppas, snart stundande fredsslutet. Nu sväfvar det lilla landet, knappast 47 qvadratmil och 700,000 innevånare, med sin europeiska suveränitet i luften. Konungen af holland och alla holländare villja gerna bli af med det(). Om man bjuder den nuvarande egaren, hvars hus fick det år 1815 såsom enskild egendom, en lämplig summa, så kan det fås. Och vi hoppas, att det skall komma dit hän. Luxembourg har i följd af 1866 års krig likasom tillfälligtvis bortryckts irån Tyskland, orh det ligger i luxembourgarnes eget intresse att ifrigt önska en återförening. Från den tyska tullföreningen kunna och vilja de icke skilja sig, och tidens riktning sträfvar alltför mycket emot att deraf bilda en ny holländsk secundo-genitur. Siken kan nu lättare än någonsin bringas till verkställighet, eftersom man kan erhålla Frankrikes samtycke. och om Preussen erhåller Luxembourg, med do endast delvis slopade fästningsverken, så skall det så mycket förr kunna begränsa sina fordringar om territorialafträdelser at Frankrike, hvilka utgöra den förnämsta svårigheten vid fredens afslutande. Med andra ord: Om Tyskland får Luxembourg, så afstår det möjligen från Metz. Men befolkningen då: Det är vedervärdigt läsa, med hvilken godtycklighet den tyska pressen ordar om detta landschackrande, utan att i någon mån bry sig om befolkningens önskan i de landsdelar, man vill tillroffa sig. I Luxembourg är befolkningen så afgjordt emot Tyskland, att Bismarck ju måste för kort tid sedan hota dess regering med att besätta landet, om befolkningen fortfor att kränka neutraliteten till Frankrikes förmån. Men det gör detsamma: Tysklands gränser skola arronderas, och detta skäl är tillräckligt för de tyska statsmännen att kränka folkens sjelfbestämningsrätt, utan hvilken dessa herrars egen käpphäst, nationalitetsprincipen, är ett oting.