Göteborgsposten – 4 februari 1871, sida 2

ie CT PÅ Jrnvågsdirektionerna, som bortfört sin driftmateriel; i Briissel och England säger man, att preussarne icke tillstädja proxianttransporter på andra, än ett par bestämda linier. Det tyckes nästan, som att man rufrar i Versailles öfver någon hemlig plan. Hittills har provianteringen försiggått genom tyska händer och med ett visst qvantum dagligen. Lordmayorn af London har öfver Dieppe skickat lifsmedel till Paris för ett värde af 270,000 rdr svenskt. Den engelska välgörenheten visar sig under detta krig på allt sätt storartad. Enligt Times korresp. i Versailles, ha nya oroligheter egt rum i förstäderna Belleville och La Villette. Svartahafskonserensen tyckes vara på upphällaingen. Ea uppgift säger, att den skulle åter sammanträda såsom igår; en att den blifvit uppskjuten tillsvidare, derför att lord Granville, konferensens president, ligger sjuk; en tredje uppgifver, att Turkiet sagt sig icke vilja deltaga i några förhandlingar, förän Frankrikes representant infinner sig; ett telegram i dag säger, att Favre icke kommer och ej heller skickar någon i sitt ställe; en annan uppgift återigen, och den är den sanolikaste, säger, att konferensen uppskjutits på obestämd tid, derför att vid losningeu af frågan om Svarta hafvet större svårigheter yppat sig, än man förmodat. I Jondon talas för öfrigt allmänt om, att ministeren Gladstone vacklar. Den rumeniska frågan betecknas inom diplomatiska kretsar i Wien såsom brännande. Beust ekall ha afrådt Turkiet från att besätta Rumenien och uppmanat det att i stället göra ett sista försök, för att förmå furst Carl att stanna qvar. — Ligger icke häl en ryskpreussisk intrig? Skulle det icke vara möjligt, att furst Carl fått förhållningsordres att lemna farstendömena. då Turkiet måste besätta dem, i hvilket fall befolkningen tvifve sutan skulle resa sig och begära ryskt skydd? Det är icke alldeles otänkbart. Frän Madrid skrisves, att regeringen derstädes nu upptäckt Prims mördare. Hufvudmännen skola stå i den fordne ministerpresidenten Gonzales Bravos sold. Denne skall hafva utbetalt betydande pennigesumwor till de sammansvurna. Flera framstående personer bland den fördrifna dynastiens anhängare äro äfven konprometterade. — Ljust en skön upptäckt till bourbonernas heder, om uppgitten besannar sig, hvilket man ej gerna kan betvifla! Preussen och Europas framtid. Inom den österrikisk-ungerska delegationen, som har sina sammanträden i Pesih, nttalade den framstående politikern Turanda följande, hvilket är betecknande för uppfattningen inom flera österrikiska kretsar: andelsernas gäng efter kapitulationen vid Sådan är högst beklagansvärd, dels ur mensklighetens synpunkt, med afseende på krigets offer och det hat som deraf alstras, dels ur frihetens, ty oaktadt den korruption dem napoleonska regimen utbredt i Europa, har man icke rätt att glömma de välgerningar som friheten är skyldig detta olyckliga franska folk, hvilket i dag med en exempelvärd patriotism kämpar för sitt land. För hvarje gång som den tyska nationen fallit i politisk tvinsot, såsom efter frihetskrigen, bidrog någon lysande handling af det franska folket till att återupprätta den. (bravorop). Seder hvad man icke kan glömma vid en tidpunkt, då syftena att pålägga franska folket så tunga fredsvilkor till största delen orsakat dess hårdnackade kamp. Händelserna äro beklagansvärda äfven från den europeiska : politikens synpunkt. Under fyrtiotal af år ha: Europas öden varit i händerna på stormakternas pentarki. England har, till följd af sin olyckligtvis egoistiska politik, upphört att deltaga i denna pentarki och nu sjunker Frankrike i sin ordning, så att Europas domstribunal icke mer består af annat än Tyskland, med Preussen i spetsen, Ryssland och Österrike. Verkningarne af deras iselering, hvilka stormade Malakowtornet, visa sig redan i Svartahafsfrägan. Man är orolig för framtiden, icke blott i Österrike, men äfven i Schweiz, Belgien och Holland. Två vägar stå öppna för Preusson: eröfringens och den fredliga lösningens. Talaren hoppades att Preussen måtte påminna sig Napoleon I:s slut och det tyska förbundet, som, ehuru föga stadigt grundadt, likväl tillförsäkrat Europa lugn under 50 år; han trodde icke, att Preussen skulle vilja, att Tysklands ombildning blefve ett plägoris för Europa, och att kabinettet i Berlin skulle kasta sig in på en väg der det hade Österrike till motståndare. De summor, hvilka delegationen beviljat krigsministern, bevisa att Österrike är färdigt att med alla krafter försvara sin sjelfstandighet. Om Preussen är Rhens beskydd, är Österrike Donaus, hvilket är en betecknande fördel, emedan man i vester har på sin höjd att f. ukta förlusten af en provins, under det att i öster cesaropapismen, bemäktigande sig Constantinopel, skulle hota occidentens civilisation. Talaren sade sig förstå de misstroenden, som Preussens anbud uppväckt; de äro rättfärdigade at en 100 årig historia och af det onda Preussen gjort Osterrike, men han klandrar icke minst dem, som förebrå Österrike att utan svärdshugg ha afstätt ifrän Pragertraktaten Denna traktat har aldrig varit annat än en papperslapp. Den var den sista verkningen af 1864 irs sorgliga politik, af den sorgliga konventionen i sastein. Pragertraktaten var föröfrigt outlörbar, och af alla dessa skäl är talaren lycklig öfver att eunna konstatera, att förhållandena med Tyskland ro förbättrade. Han förutser dessutom, att de tyska segrarne kola följas af en reaktion i Tyskland, och att )sterrikes nya vänner vilja införa det i en reaktiolär liga. Etter 1815 bildade sig den heliga alliansen. Man vill i dag organisera en dylik, men må styrelens innehafvare akta sig att falla i snaran. Den teliga alliansen har ruinerat Österrikes makt och ipprättat Preussens. Den har gjort Österrike till tt slåphjon, åt hvilket de af Europas tolk som Ilska friheten det ena efter det andra vändt rvosen.