Göteborgsposten – 4 februari 1871, sida 2

Från Utlandet. Vi sakna nu tvenne dagars utländsk pos från kontinenten, hvilket härleder sig al tra fikhinder i Bälterna, eftersom dansk post dock ingått. Våra meddelanden från utlandet må ste således för dagen inskränka sig Å en sammanfattning af de notiser, som de danska tidningarnes och våra egna telegrammer bringa. Det synes af dessa framgå, såsom vi förut nämnt, att Gambetta, hvilken fortfarande fungerar såsom inrikesoch krigsminister un der vapenstilleståndet, är fullt besluten att soka med all makt genomdrifva sådana val till den konstituerande nationalförsamlingen att han kan vinna öfvervigt åt den mening han representerar: cn hederlig fred eller krigets fortsättande. Den proklamation, han härom utfärdat, är hållen i en glänsande och hänförande, men derför: likväl moderat ton. Såvidt man kan finna, har Gambetta i detta fall på sin sida hela södra Frankrike (söder om Loire), under det att stämningen i det vestra Frankrike är delad och i norr, synnerligast nordvest, afgjordt för fred nästan å tout priz. I likbet med hvad municipalitetet i Bordeaux förut gjort, har municipalitetet i Lyon äfven beslutat uppmana regeringen i Bordeaux till fortsatt motstånd och till krig till det yttersta. . Det är således vanskligt att siga, huru sakerna skola komma att gestaha sig; dock torde allt kunna ännu ledas till tredlig uppgörelse, om endast Tyskland icke spänner bågen tör högt och uppställer tordringar eller iakttager en hållning, som måste upphetsa fransmännen. Visa sg Tysklands anspråk alh för obilliga, förkrossande och förödmjukande, då skall den franska nationen ännu en gång resa sig, och alla krigets furier skola rasa med en ursinnigare vildhet än hittills, förödande Frankrike, men såsom Gambetta yttrat, äfven ruinerande Tyskland. Detta skulle, enligt all mensklig beräkning, vara ytterst olyckligt för Europa, och vi hoppas derför, att Times icke varit riktigt underrättad i sin redogörelse för fredsvilkoren, då den upptagit dem till ej blott Elsas och Lothringens afträdande, utan äfven 20 krigsskepps utlemnande, den ostindiska kolonien Pondicherys afträdande och — 10 unlliarders (10,000000, 000) utbetalande i krigsomkostnader, en summa så oerhörd att Frankr.kes mueriela välstånd skulle för en lång följd af år vara rubbadt, ja, att den lagd till dess redan förut oerhörda statsskuld, kanske skulle tvinga det till en snar statsbankrutt, hvars verkningar måste i Frankrike bli förfärl gare än annorstädes, alldenstund statens räntebärande obligationer, rentes, finnas i bvars mans ego, som något sparat, och äro millioners hela subsistensmedel. Såsom sagdt, vi hoppas i det längsta, att detta är en öfverdrift, ehura vi ingalunda ha skäl att vänta å de hårda preussarnes sida något slags beredvilighet i att göra försonliga steg. Ett bevis på den bismarckska etytheten är det tyska nögqvartereis hållning i afseende på den sydöstra krigsskådeplatsen, hvilken hållning också möter allmänt ogillande, och från fransk sida mött en kraftig protest. Som bekant, undanogs denna plats från vapenstilleståndet. honung Wilhelm önskade naturligtvis att för10ja sin älskling Manteuffels ära, genom att åta honom fullfölja sina af Werder tillkämvade strategiska fördelar öfver Bourbaki. Denne har med sin arme utmanövrerats, i förviflan hvaröfver han äfven sökt mörda sig jelf, ehuru han blef förhindrad, så att han,