Göteborgsposten – 4 februari 1871, sida 1

3 HA A duRnd11 14U. 15 nunr drag, med den triska humor i uppsattningen, som man alltid fioner i denne konstnärs bilder ur djurverlden. Terminen för hundskattens erläggande är med nästlidne Tisdag tilländalupen. Ännu torde dock en eller annan veckas Galgenfrist vara medgifven, hvadan det ej är ur vägen att påminna resp. hundegare och bundegarinnor om hvad deras eller rättare deras älsklingars frid tillhörer, innan ett vaksamt polisöga förpassar dem lälsklingarne n. b.) rackaren i våld-. Vår i all vänoligbet uttryckta önskan, att polisen måtte, nogare än förut i vinter skett, ötvervaka att förordningen om trottoirernas sandande efterlefves, har, att döma aten temligen sötsur, insänd artikel i N:o 25 af denna tidning, ej så alldeles väl upptagits af vederbörande. På samma gång vi se oss nödsakade att afslå den egendomhga inbjudningen till en morgonpromenad under eskort af hrr polistjenstemän, hvilken eskort i de flesta fall af en fåkunnig allmänhet plägar anses lika litet smickrande som rekommenderande, drista vi oss fortfarande framhärda i vår åsigt, att extremiteterna hos de personer, som icke trafikera gatorna vid 8:tiden på morgonen, då, enligt polistjenstemänneus utsago, den högtidiga, hela dygnet om tillfyllestgörande sandningen försiggår, äfven torde böra tagas i betraktande. För oss qvarstär det som en ovilkorlig nödvändighet, att sandningen försiggår flera gånger om dagen, t. ex. som nu på morgonen, samt vid middagstiden, då trafiken vanligen är starkast, och då skyinningen inbryter. Vi tro att denna vår åsigt delas af alla, som vilja se förhållandet sådant det i verkligheten är och känna oss ej en hårsmån rubbade i vår öfvertygelse af hrr rpolistjenstemäns temligen obefogade försök att genom tidningspolemik sopa lika rent utanför sin egen dörr som Åvinden samt gåendes fötter och släpande kläder dessvärre göra det utanför andras. En annan insändare har hedrat oss med följande skrifvelse: Herr Krönikeskrifvare! Jag beder Eder fästa uppmärksamhet vid medföljande frieri-annons ur tidningen Punchs sista nummer. Skulle Ni vilja publicera den i veckokrönikan, skulle Ni göra undertecknad en stor glädje, jemedan hans ideal just måste vara sådan beskaffad som annonsörens. Skulle någon svensk qvinna tro sig ega uppgifna egenskaper, skall hon i undertecknad finna en man, hvilkens kärlek, trofasthet och tillgifvenhet icke ens i döden skola slockna. olf, adr. Göteborg, poste restante. Vi uppfylla så mycket hellre den okände ins:s åstundan, som sagde annons är lika qvick som i gisslandet af vissa svagheter i vår tid sann. Här är den således, mina damer: En herre, som står på gränsen till medelåldern och har en måttlig förmögenhet, önskar sig en hustru. Hon måste vara några år yngre än han sjelf, ha god helsa och vara välbildad. Ansigtets skönhet är ej ett nödvändigt vilkor, men företräde gitves åt en vacker flicka, det vill säga åt en som ej är ful utan i allmänhet ser bra ut och hvars ansigte ej snart förvissnar. Det göres ej anspråk på penningar med henne; men ju mera hon har desto bättre är det. Hon behöfver ej kunna spela eller sjunga eller ha färdighet i teckning, men hon måste ha sinne för de sköna konsterna och vara musikalisk i själen. Hvad hennes förståndsförmögenheter beträffar, måste de vara så pass utvecklade att hon kan draga en riktig slutsats. Det är nödvändigt att hon skall vara väl bevandrad i kokkonst, handarbeten och alla de vanliga sysslor genom hvilka en qvinna kan göra sig nyttig. Följande speciella egenskaper böra för öfrigt karakterisera henne: Naturlig motvilja för örringar och chignoner. Leda och afsky för smink och puder. Böjelse för förfining och vällefnad i förening med förmågan att låta bådadera inskränkas af pekuniera omständigheter. Omsorg om sin klädsel och sin utstyrsel i allmänhet för att behaga sin man; fullkomlig likgiltighet huruvida hon behagar andra eller ej. Uppriktig afsky för baler och aftoncirklar. Böjelse att utveckla allt hvad till litvets elegans hörer, dock alltid så att hon sätter komfort i främsta rummet, och då inskränkningar äro nödvändiga bör hon först välja att göra inskränkningar i hvad som rör skenet. Den största benägenhet för utflykter, resor, badsejourer, teatrar, konserter och alla slags verkliga nöjen och förlustelser, alltid under förutsättning att de försakelser af nöjen som af omständigheterna betingas kunna bäras utan ledsnad eller knot. Slutligen får hon ej ha några slägtingar. Någon ung dame, hvars vanor, böjelser och vilkor öfverensstämma med ofvanstående fordringar, skalli annonsören finna den tillgifnaste och mest öfverseende äkta man, som skall låta henne göra hvad hon behagar. I dag åtta dagar till gifves den mycket omtalade stora maskeraden å Nya Teatern. Det berättas som säkert att redan ett betydligt antal biljetter blitvit antecknade, deribland i Första Raden af societetens mest framstående familjer, hvadan man kan vara förvissad om att denna maskerad ej kommer att ge föregående efter i elegans och städad munterhet. En afton under den förflutna veckan sutto på Göta Källares schweitzeri ett kotteri af det nyaste kejsardömets, sig i mer eller mindre korta varor producerande Merkuri-söner, samspråkande om editt och datt. Bland annat kom man att tala om Tysklands teatrar och råkade dervid i dispyt om velehes das schönste Theater Deutschlands wäre. Flertalet enade sig om att den för ej längesedan nedbrunna hofteatern i Dresden varit den yppersta i akustiskt hänseende. Mot detta påstående reserverade sig emellertid på det bestämdaste en närvarande berlinare, i det han främst bland alla Tysklands teatrar räknade Operahuset i Berlin, äfven i akustiskt hänseende. Dervid uppstod mellan honom och en hans vederpart tosjande dialog, hvilken vi för bättre eflekts skull återgitva på origina sprämDS RK W O Q 02 Om OD— 3zO — — —— MA MN Dd — — — —