Den sinnesspänning, hvari de politiska sörvecklingarne i Europa nu i öfver ett halli år försatt hela den civiliserade menskligheten, bar efter det under den förflutna veckan ing nzna vapenstilleståndet i Frankrike fått ett valbeböfhigt andrum, ehuru molnen på framtidens hinmel skocka sig tillsammans mera hotande än någonsin, ty hvilket menskligt öga formår väl skönja, hvilken mensklig klokskap uträkna huru törhållandena idag om ett år gestaltat sig? Ett må vi dock hoppas, att den svagare förtryckte, som nu, ehuru blodande ur tusen sår, bereder sig till en sista, förtviflad strid på lif och död, ej måtte bli alldeles förtrampad och att ej stormmolnen måte urladda sig öfver vår Nord, der välståndet, tack vare tvenne års rika skördar,