Göteborgsposten – 3 februari 1871, sida 2

egen näsdur, och detta var ej alldeles utan resultat. IIon upphörde att snyfta och yttrade: — Låt mig vara för mig sjelf; det fordras en stor del tålamod för att genomgå denna verlden. Derefter lemnade hon honom. Han såg ej ogerna att han fick vara ensam för en minut och tänka. Detta korta samtal med Jael gaf honom någon insigt i den qvinnliga karakteren. Den ingaf honom den föreställningen att han varit för tillbakadragen och rädd i sin sammanvaro med Grace Carden, och äfven att det fanns två qvinnor med i spelet i stället för en. Då tiden kom för återresan bad han att få låna en filt; Han värmde den framför eldbrasan sägande att den var mycket kall. — Ni är bortklemad, anmärkte Patty. Då Jael kom till giggen, hängde Henry filten öfver hennes axlar. — Det var ej för mig, sade han; det var för er syster. — Det tycker jag om er för, sade Patty. Det blef många kyssar, handskakningar och löften att återkomma, hvarefter återresan till Hillsborough anträddes. På vägen var Henry för första gången både mycket vördnadsfull och vänlig mot Jael. Hon var något tyst och tillbakadragen. De skildes åt vid dörren till Woodbine Villa. Nästa dag kom Henry tidigt på besök och fann miss Carden allena. Hon frågade om han funuit gårdagen angenäm, — Jag hade rätt roligf.