Göteborgsposten – 3 februari 1871, sida 1

angelägenheter, ej Jaels. Men jag ville föra henne med mig för att hon skulle få träffa er. Kunde jag ana att ni två ej skulle ha roligt tillsammans en eftermiddag utan kurtis? Nästa dag skall jag komma ensam, om jag kommer någon gång. Jael kom ut då hon hörde de höjda rösterna och uppfattade de sista orden tydligt. Hon blef helt blek. — Patty, Patty, hvad har du sagt? — Jag har sagt ut hvad som legat mig på hjertat, det är alltsammans. — Ja och du hor lockat honom att säga de enda ovänliga ord jag någonsin hört gå öfver hans läppar. — Jag är mycket ledsen deröfver, Jael, sade den unge mannen ångerfullt. — Åh, det är således jag som skall få uppbära förebråelser för det han är vid så dåligt lynne. — Du behöfde ej medla mellan vänner. Sedan Jael gifvit sin syster denna tillrättavisning kysste hon henne och sade att deras far önskade få sitt thå tillagadt. Patty blef i ett ögonblick blidkad. Jael återvände till Henry och lade sin hand på hans arm, medan hennes grå ögon forskande blickade i hans ansigte. — Allt står ej rätt till. Ni är ej så der retlig annat än då ni är olycklig. Huru är det? — Ack, Jael, mitt hjerta är brustet; hon skall gifta sig. — Hvem säger det? — Mr Cheetham omtalade för mig att hon var förlofvad med en mr Coventry,