Göteborgsposten – 2 februari 1871, sida 1

A — ———— Fordrar mäklare häge arfvode, än i 5 18 utsatt är, böte första gången dubbelt och andra gången tredubbelt af hvad han orättmätigt fordrat. Förbryter han sig på sådant sätt tredje gången, miste sin befattning; och hafve i alla dessa kändelser förverkat äfven det arfvode, som honom eljest tillkomma bort. 8 20. Beträdes mäklare med att hafva åsidosatt något af hvad honom i öfrigt enligt denna författning ållgger, eller felaktigt förfarit vid de aftal han slutat, eller de biträden han meddelat och finnes sådant hafva skett af oförstånd, vårdslöshet eller försummelse, böte första gången från 20 till 100 riksdaler och andra gången från 40 till 200 riksdaler. Sker det tredje gangen eller oftare, böte från 200 till 50C riksdaler eller varde mäklarebefattningen förlustig, allt som domaren efter omständigheterna skäligt pröfvar. Finnes felet hafva tillkommit af väld eller egennytta, miste genast för alltid sin mäklarebefattning; och ersätte i alla dessa händelser den skada han vållat. För svek eller bedrägeri, hvartill mäklare kan finnas förvunnen, straffas han särskildt efter allmän lag. 5 21. Alla fel och förbrytelser emot denna mäklareordning skola af stadens fiskal, der enskild angifvare eller målsegare ej finnes eller ej vill sin talan sjelf utföra, i laga ordning beifras vid rådstufvuratt, som är behörig domstol att sådana mål upptaga och atgöra, i enlighet med den för brottmål i lag stadgade rättegångsordning. 8 22. Alla böter, som enligt denna mäklareordning ådömas, vare åklagarens ensak. Anlitar målsegande eller angitvare allmän åklagare, eller varder sådan honom till biträde förordnad, njuta de af böterna haltten hvardera. 8 23. Brister hos den saktällde tillgång till gäldande af böter, som efter denna författning bliivit adomde, skola böterna enligt allmänna straiflagen förvandlas. 8 21. Öfver den i 8 3 omiormälda myndighets beslut i de frågor, som enl. 85 3, 5 och 7 tillkomma dess afgörande, må klagan ej ega rum i vidsträcktare mån, än så vidt beslutet förmenas hafva vid bedömåndet af sökandernes behörighet, rösternas beräkning eller med afseende å sättet för ärendets behanulmg i öfrigt, olagligen tillkommit; börande besvär i sådant hanseende inom fjorton dagar etter erhållen del af beslutet anföras hos magistraten, som, der felaktighet förelupit, skall rättelse meddela. Innetället i den skritt, med hvilken Stockholmsnämnden beledsagat det till konungen ölverlemnade örslaget, är mycket upplysande såsom innehållande på en gång moliverna tör de projekterade bestämmelserna samt sillika en redogörelse för skiljaktigheterna i den gamla och den föreslagna vya maklareordningen. Vi meddela dorför ätven denna skritvelse, så lydande: Nämnden har ansett att antalet mäklare icke bör på förhand bestämmas, utan att vid uppkommande ledighet det må ankomma på den myudighet, som eger antaga mäklare, att först profva om den uppkomna ledigheten behötver fyllas. Likaleues är öppet lemnadut att, utan uppkommen leuighet, tillsalta ny mäklare, ifall berörde myndighet anser behor af tillökning i antalet vara tör handen Namnden har utgått från den åsigt att enär den handelsverksamhet, hvarvid mäklarens biträde erforuras, uti alla samhallen är till omfånget vexlande, så bör mäklarnes antal deraf i någon mån vara beroenue. Nämnden har ansett mäklareberattuing böra personligen utöfvas och icke förblanuas med bankir-rörelse, som förutsätter ogna affarer, nå deremot maklare böra kunna lemna sitt bitrade vid uppgörandet at aflårer emellan andra personer, utan ait i någor fall hafva nytta eller skada af det träffade aftalers följder. Ingenting hindrar mäklare at blitva bankir, men torde han uå böra törst upphöra att vara mäklare. Nämnden har ansett mäklarebefattningen böra betraktas såsom ett vigtigt förtroendeuppurag, till följd hvaraf och då det icke enligt gallande författningar lår utöfvas af den, som nodgats till borgenarers förnåjande afträda sin egendom, det ej heller kan vara lampligt att den mäklare, som kommer på obestånd, hviiket vanligtvis sker derigenom att han sjelf kastat sig in i sphekulatiousaffärer, bibehålles vid mäklarebefattningen. Nämnden har icke forbisett att en person kan råka uti konkurs, utan att sjelf uertill vara förvållande, hvadan nämnden tillaut sig töreslå att den, som tillfolje af konkurs upphört att vara mikiare. deck ma kunna, sedan han blifvit trån sina kreditorers kraf fri, ånyv söka mäklaresyssla. De, så kallade mäklareeden anser nämnden böra bortfalla, dels emedan det icke alltid är lätt att bestamma huru viustrackt dess förbindelse bör tolkas, dels emedan den i sjelfya verket innefattar eugång i egen sak. Eugång i affarer är dessutom i allmanhet förkastlig, och redan vidtagna ändringar hatva i åtskilliga delar af kreditlagstiftningar lyckligtvis afskaflat edgang. Emellertid torde någon annan garanti för ordentligt suligörande af mäklares förpligtelser böra införas, och nämnden har ansett att en sädan enklast bör kunna sokas och ernås genom en bestammelåe, att den myndighet, som antager mäklare, äfven kunde, om 3 delar af dess samtlige ledamöter derom sig föreua, besluta mäklares entledigande. Stockholms stads mäklare, som uttryckt en liflig önskan att mäklarecden bör borttagas, hafva icke gjort någon erinran emot detta saIunda i stället foreslagua stadgande Nämnden bar vidare ansett ändring uti hufvudkursens bestämmande vara nödig, ty hittills hafva mäklare per capita derom voterat, utan afscende å det högst olika belopp vexlar en hvar af dem slutat, då det likväl är efter högsta summa inom hvarje myntslag, som hufvudkurs rätteligen bör noteras. LIkaledes hafva ändringar i cow taget vidtagits i narmaste ötverrensstammelse med genom bruket i vissa delar redan antagua jemkuingar. Det återstår endast att ulltoga att Stockholms stads maklare i algitver yttrande, hvilket