Göteborgsposten – 2 februari 1871, sida 1

förrandla den gamle elake mr Rabys kyrka till en smedja åt aig. Tanken på denna dubbla mästerkupp, hvarigenom han skulle öfverlista en fiende och hemligen förorätta en annan, kom honom att skratta, ej af glädjo utan af bitterhet. Han vaknade i samma sinnesstämning nästa morgon; men kyrkoklockornas ringning till ottosången väckte bättre tankar hos honom. Han klädde sig skyndsamt och gick till kyrkan. Han kom tillbaka sorgsnare, men något mindre het, mindre bitter; hon åt sin frukost, förbättrade sin toilette, lät spänna för en vagn och åkte till Woodbino villa. Mr och miss Carden hade nyss slutat frukosten då han körde fram till dörren. — Hsem är det? sade mr Carden. — Huru, har du glömt mr Little, pappa? — Verkligen! Han är så fint klädd att jag tog honom för en gentleman. — Du hade ej så orätt deri, pappa. han är en gentleman till själen. Jael kom in klädd för resan. — Miss, han har kommit för att taga mig med till Cairnhope. — Åh, är det derföre han kommit! Det ser äfven ut som om du väntat honom. — Ja, svarade Jael och rodnade. — Det har du aldrig nämnt för mäg, sade Grace med en liten anstrykning af härdhet i tonen,