Göteborgsposten – 1 februari 1871, sida 2

vill ej ha en enda menniska inblandad i denna sak mer än vi båda. Luta er nu intill mig och säg hvad ni har att säga. De auto midtemot hvarandra och hade sina hufvuden tätt tillsammans. Eftertöljeude samtal hölls nästan i hviskande ton. Om man sett dem skulle man kunnat tro att de konspirerade mot lagen, i stället för att uppgöra en alldeles laglig plan emot personer som öfverträdde lagen. — Jag kan smida verktygen flera mil från Hillsborough. — Omöjligt; man skulle snart få reda derpå. — Nej, ingen skall veta derom mer än ni. Jag skall endast smida om nätterna, och stället der jag skall emida är nästan doldt för verldens ögon. Det är en öfvergifven kyrka, som ligger undangömd mellan ett par kullar. — Huru, smida i en kyrka? — En ätvergifven kyrka; ja hvarför icke? — Fortfar. — Jag kan få grofsmidet utfördt af en vän i Birmingham, och min mor och jag kunna sätta bladen och skaften tillsammans hemma. De färdiggjorda verktygen skola tillsändas er i paketer af ett visst slags färgadt pypper och fakturan skall stå antecknad utanpå, så att de ej behöfva öppnas; ni kan lita på fakturan och afsända dem till er agent i London. — Godt. — Stålet måste vi förskasfa mig till gångbart pris. — Naturligtvis. Men ert pris pr gross? Ty för sådant arbete kan ni ej betalas med visst månadsarvode.