Göteborgsposten – 31 januari 1871, sida 2

— Jeg känner slipare som blifvit illa skadade af en rönderspringande sten och för hela månader urståndsatta att urbeta. Då jag arbetade bland sågsliparne, som begagna tunga slipstenar och stå öfver dem under arbetet, såg jag män dödas alldeles intill mig. Bland dem var den stackars gossen Billys far. Han hade blifvit varnad för sin slipsten, men han sade att han ville begagna den så länge den hölle ihop. Råväl, hans lille gosse, denne samme Billy, hade just burit in hans thå till honom och stod bredvid honom, då stenen sprang med en knall som af ett pistolskott; ett stycke slog emot väggen utan ati förorsaka någou annan skrda än ett stort hål i densamma, men största delen flög rakt mot taket och så ner igen som en blyklump. 8 iparen hade stupat framåt i detsamma ställningen gick sönder och stenen föll ner på honom och krossade honom. Berittaren ryste vid minnet af denna olyckshändelse. — Ja, fortfor han, mannen blef ett lik och sonen en idiot. Detta skedde tillföljo af att en slipsten var felaktig på en enda sekund. Främlingen lemnade Henry medan han förde Bayne afsides och talade om ett annat ämne. Sedermera lemnade de ulla tre verkstaden, och Henry tyckte så mycket om den nye bekante han förvärfvat att han vid porten ej kunde underlåta att uttrycka sin önskan om bekantskapens fortsättande. — Jn bevars, svarade den andre. Jag är fullkomligt till er tjenst. Ni skall finna mig på värdshuset ÅSmedens vapen,