Göteborgsposten – 31 januari 1871, sida 1

— om ni ej har något att invända deremot. Dörren öppnades af Bayne i egen person. Han blef litet öfverraskad då han fick se den person som var i hans väns sällskap och frågade honom med märkbar artighet, om det var något på tok. — Ej som jag vet, var svaret. Jag trodde blott att min erfarenhet skulle kunna vara af nytta för er vid en sådan här undersökning. — Det betviflas ej, sir, sade Bayne i det han satte sig i rörelse, vägledande de andra med sin lykta, ty solen var redan långt förut nedgången. På vägen frågade den främmande om man satt något märke vid den misstänkta stenen. Henry sade att han skulle känna igen den. — Det är bra, yttrade den andre. Vid inträdet i rummet tog den främmande Billy vid armen och höll honom qvar. — Låt oss ej göra falskt allarm, sade han och knöt inom ett ögonblick sin näsduk framför ynglingens ögon. Dereftor börjades undersökningen af slipstenarne. Billy hade på sig en liten trähammare, liknande en auktionsförrättares klubba, och med denna slog han ett par gånger på hvar och en slipsten. För hvarje sådant experiment bad han de andra aflägsna sig ett stycke. Sex slipstenar blefvo på detta sätt af honom undersökta och gillade. Då han kommit till den sjunde och slagit två gånger på densamma, först sakta sedan hårdare, gick han ett par steg tillbaka, utropande: — Det är dödens bjul!