Göteborgsposten – 30 januari 1871, sida 1

frih, Åkerhjelms, uppträdde han dock så öfverretad, att han till slut gjorde sig skyldig till ett så taktlöst persorligt anfall mot hr Lindström, att det vidriga intrycket derat gat sig luft i hyssjaingar. Sådana, men äfven applåder — bevisande att uppfattningen om hvad som är tillständigt i Andra kammaren är mycket divergerande — kommo komministern Törnfelt till del under hans kritik af statsverkspropositionen, mot hvilken han riktade åtskilliga ömsom groskorniga, ömsom skämtsamma anmärkningar. Han uttalade sina sympatier för republiken, men trodde ej på densammas utbreduing, så länge Bismarck får lefva och regora. På budgeten för utrikesdepartementet trodde han att stora iadragningar kunde ske, och för Sverige borde i stället för dyra ministrar vid utländska hof antagas simpla dragomänner o. s. v. I sin hemort lärer hr Törnfelt vara en mycket anlitad vrolighetsminister på alla bondbröllop, och det är således ursäktligt om han ibland förvexlar Andra kammarens och hemortens fröjder. Äfven hufvudstadens senast kreerade representant häradsböfd. Carln uppträdde (på förmiddagen), visserligen endast i afseende på en fråga, nemligen rörande den föreslagna Lagbyrån, men han talade mycket länge derom, väl en hel timma, och kammaren fick en full ständig ötversigt af talarens åsigter om olämpligheten af en lagbyrå och tördelarne af en mera storslagen lagkommission och en vid dess sida stalld granskningsnämnd. Slutligen vill jag aniyda, att af allt det som talades då statsverkspropos tionen blitvit föredragen torde något af det som antördes 1 Första kammaren, men ganska litet af det myckna som ordades i den Andra, blifva a! värde såsom vägledande för statsutskottet. Jag bar ock hört trovärdiga män påstå, att statsutskottet aldrig tager del af den i protokollerna förekommande diskussionen — inte ett fnask för att tala med grefve Sparre.