Göteborgsposten – 26 januari 1871, sida 3

Ja, hvad det der är för en byggnad, et ser jag på utanskristen, men hvad är det ndra för en, nästan lika storartad, som ligger traxt bredvid?, — Det är Tekniska Läroantalten för de arbetande klasserna, der elever ut båda könen erhålla kostnadsfri undervisning ch bibringas kunskaper, ersorderliga för deras rrkes rätta utöfaing, äfvensom i rakning och dokhållerivr. — Beundransvärdt, I han min iktning, göteborgare! De båda vännerna passera förbi Realgymhasium, midtemot hvilket, på den sordna Scottka tomten, nu höjer sig en prydlig byggnad, nrymmande Nya Elementarläroverket för lickor och återvända genom Gamla allörn ill staden. Å Salutor et beundras den täckta Saluhallen, hvars propra, nis an eleganta sörsäljningsbodar erinra om utlandets yppersta anläggningar i detta hänseende. Sak samma med Fiskhallen å fisktorget. På snygga stenbord, hvilka då och då ötverspolas at vatten från en vid hvarje bord anbragt kran, ligga här de olika fisksorterna glänsande och aptitl ga och i bassinen bredvid spritta lefvande exemplar af alla Flag, beräknade för de alltiser tilltagande amatörerna af lefvande färsk fisk. Numera nödgas ej fisksumparnes egare att, som anno 69 eller 70 döda den lefvande fisken för att få den såld, ej heller behöfver man som då kluga öfver att fi-ken säljes från gatan direkt ur gatsmutsen och hästgödseln. Man befinner sig åter på Södra Hamngatan. Se, minsann, lefver icke gamla Ostindiska huset. — Ja, det bör specielt intressera dig, siamesare, der är nu Göteborgs Museum. — Museum? Ah, jag minns, några små rum uppe på vinden... några uppstoppade fåglar . . . några malätna apor ... ett par kinesiska totflor och en japanesisk solskärm.. — Um, jaså, kom med ditupp på en stund, för roskull. De gå dit. Istället för de rariteter, hvaraf minnet ännu qvarlesver hos tit. Särling, får han skåda en vacker, alldeles icke mualäten naturaliesamling, en aktningsvärd etnogr fisk collection, ett väl sorteradt, kännare påstå till och med utmärkt myntkabinett. tvenne högst intressanta målningsgallerier och det bästa at allt, i östra flygeln ett Stadsbibliotek. inrymmande 40 å 50 000 bard. Göteborgs f. d. Gymnasiibibliotek har flyttats dit från den plats, der det föga räntade af sig i intellktuelt hänseende, genom gåfvor och donationer har det gamla Museibibhoteket likaledes i betydlig mån blifvit tillökadt och istäl!et för att som förr antalet af årligen utlånzde volymer knappast öfversteg tusentalet, täflar det nu med Arbetareföreningens der borta vid Nya Alden, som fått upp sitt utlåningsantal till 15 å 20,000 volymer årligen. Hr Särling är trött, dels af idel undran och dels rent fysiskt af den ansträngande promenaden fram och tillbaka. Hans vän proponerar honom ett besök på den nya MUscteorologiska anstalten, i Slöjdföreningens och Familjeföreningens i Majorna skola, men hr Särling säger ett tvärt: Nej, nu går jag icke längre, det der få vi bese i morgon, nu åker jag ut till badhuset. Men dessförinnan ett ord, vi spisa middag tillsammans, du, dina fruntimmer och jag. Men hvar? I Trädgårdsföreningen kanske? — ÅRej. om vi, för ombytes skull, gjorde en trip ut till Lorensberg istället ...:? — Lorensber9? Det gan la, otäcka rucklet, nej, jag tackar! — eRnocklet? Du letver fortfarande i dina minnen. Vi resa ditut. Precis klockan 3 stå våra vagnar Uanför Göta Källare. Farväl så länge, äl-klige siames. måtte badet uppfriska din stofthydda lika fullständigt som en tvagning i Buhramputers heliga vågor! Några timmar derefter sitter en manter grupp på Lorensbergs veranda. Solen ti tar ver mellan trädtopparne och kastar sitt guld öfver dragen af honom den älsklige sångaren, som i lifstiden egde så föga af den gyllene is wetallen, öfver Wadmanshysten. en liten fågel se stämmer upp sin glada effermiddagsdrill men tystnar förskräckt vid tonerna från taffelmusiig ken i den glänsande mus kpaviljongen. Det )ådostar från blomsterrabatterna. och srån böet år på de nyslagna. vackra gräsmattornas samk. wetsbädd. Muntert glam och hjertliga skrattca salvor höras från alla båll. Man är vid deilgerten. Hr Särling höjer sitt glas. Han är an redan fullkomlig svensk igen: han propontrar skålar! Ack, den musiken, vi kunna ju ej ya höra, hvad han säger! Ärdtligen tystnade på den. Vi fingo åtminstone höra elntet: ..en I och derföre, mitt herrskap, en skål för vårt reI gamla Göteborgs framtida lycka och välgång ! na ——— Jet Men, min herre, med hvad rätt placerar na ni era sramtidsbilder under rubriken Ur dagens krönika? — Med hvad rätt? Helt enkelt derföre att dessa framtidsbilder till stör sta delen på det innerligaste samn anhärge med den närvarande tiden. Alla de ofvar med kursiv stil anförda anstalterna och in — 1