Göteborgsposten – 26 januari 1871, sida 2

rande flende. Men det oaktadt är ställningen nu betänkligare för Frankrike, än dagen ester Såödan. Då var kejsardömet inre fallet, och den franska nationen kunde enas kripg republikens traditionela barår, i hvars skygd hon förut med oöfvade skaror lyckats rädda sitt land. Men nu har republiken, fastän ester otroliga ansträngningar hvilka räddat Frankrikes ära, och gifvit det rätt att pruta på fredsvilkoren, visat sig icke heller kunna försvara landet. Dess armöer ha upprepade gånger blitvit slagna, och deras ännu qvarvarande återstoder synas föga eller intet kunna uträtta. Skulle till den modloshet, som blifvit en följd af nederlagen, äfven snart komma Paris fall, då skola, vi frukta det, de inre schismerna först bryta ut i hela sin styrka. Republikanerna skola vilja fortsätta kampen, under det att legitimister, orleanister och bonapartister skola framträda med sina meningar. Det säges tillochmed redan af Times, at kejsarinnan-regentinnan Eugenie förklarat sig vilja sluta fred på de af Preussen uppställda vilkor. Naturligtvis är detta en fabel, ty detta skulle förutsätta en bonapartisk restauration, genomförd med Tysklands hjelp. Men en sådan restauration måste möta hela Frankrikes motstånd, åtminstone för det närvarande, sedan de tyska armernas grymma kriglöringssätt gjort hvarje försoning emellan de bäda na4ionerna för lång tid omöjlig. Och skulle man vilja genomdrifva den med våld, så skulle naturligtvis följden deraf bli en inre anarki efter tyskarnes utmarsch. En dylik anarki skulle väl för tillfället kunna ligga i Tysklands intresse, emedan den skulle försvaga den redan förut slagne fienden. Men detta skulle endast vara för tillfället. Ty hela nationen skulle, just på grund af sitt hat till Tyskland, snart samla sig i större enhet än någonsin emot det påtvungua, af utländsk hjelp understödda kejsardömet. Och denna enhet skulle antaga republikens form, för hvars utbredning inom det blott militäriskt hopfogade tyska kejsardömet då ej något yttre hinder skulle förefinnas. För öfrigt hysa vi ännu någon tro på Napoleons sunda omdöme, hvarför vi icke heller kunna förmoda, att han skulle vilja emottaga ens ett anbud om restauration med de tyska vapnens tillhjelp hvarken för sig eller sin son. Det är bonapartisternas roll att afvakta, hvad som kan följa, och det är äfven, den rollen som Napoleon vill iakttaga, för att döma af allt hvad vi erfarit. Derför tilltro vi icke heller Times yttrande någon betydelse. Vi nämnde Frankrikes brydsamma stillning äfven i militäriskt hänseende. I norra Frankrike råder fortfarande den djupaste modlöshet. Faidherbe försöker att omorganisera sina trupper, men om man får tro underrättelser frän Lille till Brissel, skola mobilgardisterna neka att vidare marschera emot sienden. I Belgien tyckes man äfven hafva gjort sig beredd på någonting dylikt, i det att belgiska trupper röra sig lifligt vid gränsen, för att emottaga och internera de stora afdelningar af franska trupper, som väntas skola kasta sig in i Belgien. Bekräfta sig dessa underrättelser, så är den franska nordarmen till den grad demoraliserad, att Faidherbe ej kan tänka på något vidare motstånd. Äfven på denna kant begagna sig tyskarne med anmärkningsvärd kraft at sina framgångar. Cambrai beskjutes alltsedan i Måndags våldsamt at tyskarne. Alldenstund denna fästning icke är synnerligt stark, skall den väl snart falla, och då Cambrai kommit i tyskarnes ego, skall den franska nordarmen ej mera kunna gripa till offensiven, emedan den skall hotas i flanken. För att kunnn skydda de andra vigtiga fästningarne i denna trakt, ha fransmännen satt trakterna kring Valenciennes, Douai och Arras under vatten. -LIndep. belge, som likväl med värme omfattat den franska republikens och Gambettas sak, betviflar äfven att det skall lyckas Gambetta att uppställa ett praktiskt program för nya krigsoperationer i det nordliga Frank. rike, emedan general Goeben näppeligen skull lemna Nordarmen tid att omorgamsera sig Bladet menar, att ingen af de mindre nord franska fästningarne skall kunna försvara sig t med undantag af Lille. t Underrättelserna äro förvirrade, huruvids a Jules Favre verkligen varit i Lille och de r sammanträflat med Gambetta. Dock säge l den der utkommande tidn. Propagateur dt t Nord för d. 23 des, att Favre anlände di I dagen förut, och yttrar med anledning deraf Vi hoppas, att Favre icke glömt sina i De cember uttalade ord: Jag önskar, att ej ärotull uppgörelse må kunna komma till stån med Tyskland. Efter Sedans och Netas ka pitulering skulle freden varit en skam för ost men icke nu efter fyra månad:rs hjeltemodig strider. Måtte Gambetta här, hvarest ha för två år sedan talade tör pressfrihetens sal