—Ä SO —— —— -..! 1 iTLT— — Beställningar strömma in oupphörligt, suckade Bayne, och sliparne äro redan betydligt efter i sitt arbete. — De måste ha vetat det; hvarföre skulle de annars just ha valt dem? Men huru kuade de veta att så var? — Sir, sade Bayne, de säga att gamle Smitem är med häri. Det är en karl som har reda på allting, Gud vet huru. Tänk på huru klokt planen är anlagd, sir. Vi äro ju ej bättre ute med smederna och skaftmakarne. Dessa komma ändock till arbetet och taga sin dagslön. Men de ha utsett sliparne för att skada affären. De skada derigenom lika mycket som om de sjelfva gjorde en striko!, men istället hjelpa de till att betala sliparne för att do skola kunna göra en sådan. Det enda ni skulle kunnat göra, hade verit att afskeda hvarje man i verkstaden, i samma ögonblick sliparne gåfvo sin afsigt tillkänna. — Hvarföre sade ni mig ej detta förut? — Emedan jag ej liksom gamle Smitem kan förutse allt. På aftonen underrättade mr Cheetham Bayne om att han på enskildt väg fått veta att sliparne voro förargade öfver att smederna och skaftmakarne fästat så litet afseende vid deras önskningar. Klockan tio töljande dag kom han ned till verkstaden, dervid han erfor att några trängande beställningar ingått. — De måste vänta, sade han i en missnöjd ton. Efter några timmars förlopp yttrade han till Bayne: — Gå till Jobson och bed honom komma hit, så att jag får öfverlägga med honom om saken. (Forts.)