Göteborgsposten – 25 januari 1871, sida 2

samhet. Från Utlandet. Sedan Bismarck vägrat meddela Favre lejdebret, för att såsom Frankrikes representant få afresa till konferensen i London, har Favre hos de preussiska militärmyndigheterna begärt att få slippa igenom de tyska linierna, hvilken begäran bifallits. I Lile har han sammanträffat med Gambetta, med hvilken han haft ett långt samtal. Derefter hölls ett krgsråd under Gambettas ordförandeskap, hvilket bevistades af Faidherbe och Favre. Vid detta krigsråd synes man hafva beslutat kampens fortsättande, ty ännu samma dag utfärdade Faidherbe en dagordre till sin armå, hvari han bland annat säger: Efter några tå dagars hvila skall den franska nordarmåöen åter vara på valplatsen. Och dagen efter krigarådet afreste Gambetta öfver Calais till Laval, för att der sammanträffa med Chanzy och meddela honom den nya operationsplanen, under det Favre återigen for öfver Calais till London, dit ban anlände i Måndags afton eller i går. Vi afvakta ännu telegram om hans ankomst, men antaga, att han i den engelska hufvudstaden varit och skall bli föremål för storartade ovationer af massan af befolkningen. På konferensen skall man väl känna sig litet generad af den gamle republikanarens närvaro, isynnerhet om han börjar att plädera för Frankrikes eak — och derpå kan väl ingen tvifla. Kallt, såsom det egnar ett diplomatiskt organ, yttrar ÅCorresp Warrens — dermed bekräftande vårt i går framställda antagande — att den till det yttersta drifna motsatsen mellan de krigförandes åskådningssätt gör hvarje förmedling emellan dem för det närvarande omöjlig; senare händelser kunna dock föranleda till, att den ena eller andre parten blir mindre otillgänglig för förmedling. Det är derför rådligast, att Österrike iakttager en afvaktande hållning och väntar tills en gynsammare tidpunkt tör fömedling inträdt. — Med dessa händelser kan ej menas annat, än Paris sannolika fall. Det öfverväldigande intryck, som följde de tätt på hvarandra kommande sorgeposterna om först Ch1nzys nederlag, så Bourbakis tvungna retrått, de misslyckade utfallen från Paris och Faidherbes nederlag, har kanske nu lagt sig någotzi Frankrike; mon tidningarne derifrån bära dock vittne cm den allmänna nedslagenheten. Så yttrar Propagateur du Nord!: Detaljer, hvilka meddelats oss angående nordarmen, ölvertyga oss om, att den tyska kejsaren endast varit alltför berättigad att telegrafera till kejsarinnan: Det finnes ej längre någon armå6, som kan komma Paris till undsättning. I Libertå, som utgifves i Bordeaux, läses: Tours besättande af fienden är blott en kombinerad manöver, för att afskära vestarmån från ett återtåg söderut eller sör att hindra de från det sydvestra Frankrike dirigerade trupper att: förena sig med Chanzy. Faidherbeska armåns återtåg har råglat fäderneslandets olycksmått. I on korrespondens från Bordeaux till tidn. le Nord i Brössel skildras den dervarandn stämningen såsom mycket tryckt. Det säges deri, att folket anser sig halva förrådts af Chanzy. — Michel Chevalier; den bekante statsekonomen och frisinnade senatorn, angriper i en tidning regeringen, och har detta angrepp väckt stort uppseende. Det heter deri: Den regering, som vi ha den lyckan att ega eller som, rättare sagdt, eger oss, är en sakernas ordning eller oordning, under hvilken vi och Frankrike regeras at menniskor, som vi icke valt, men hvilka påtvingat sig oes, som fatta beslut och utöfva regeringsmakt genom eröfringsrätt, ja, hvad mera är, som förkasta valprincipen. Den nedslagenhet, hvarom dessa uttalanden bära vittne och hvilken intygar, att olyckorna frambragt sin varliga följd: en åtminstone tillfallig söndring, har kanske nu åter vikit för en något frimodigare stämning. Kolossala rustningar pådrifvas alltjemt af den outtröttlige Gambetta; men skulle de franska