Göteborgsposten – 25 januari 1871, sida 1

mande. Bland poster, på hvilka besparingar skulle kunna göras, päpekade talaren några under tredje hutvudtiteln. Ur Astrand motsatte sig äfven förslaget om ett läns upptagande till försvarsverkets ordnande. Ökad beskattning vore deremot den enda rätta utvägen, så mycket mer som våra affärsförhällanden numera kommit i ett mera normalt tillstånd, som aldrig kanske tillförene benägenheten varit så allmän och liflig bland svenska folket att åtaga sig nya bördor för fyllande af det vigtiga behof, hvarom nu vore fråga. En förhöjning i åtskilliga tullsatser ansågs äfven kunna anlitas. Talaren bestred rigtigheten af under förmiddagen gjorda påståenden, att den arbetande klassen såsom vilkor för sin benägenhet att underkasta sig ökade bördor för försvaret, fordrade utvidgning at sina politiska och sociala rättigheter. Hr Key hemställde, huruvida K. M:ts rådgifvare skulle vilja, då trontalet kunde gifva anledning till farhågor för en nära förestående kris, begagna sig af den utväg som finnes anvisad i 54 5 regeringsformen, hvilken medgifver konungen rätt att i ärenden, som han anser böra hemliga hållas, tillkalla delegerade af riksdagen, för att med honom om dessa ärenden öfverlägga. Då emellertid hemställan derom ej från regeringen gjorts, torde man kunna med temligen ostördt lugn vidtaga åtgärder till försvarets betryggande. Utrikesministern grefve Wachtmeister hänvisade till trontalet, såsom innehållande ett tillräckligt svar på den frågan, i hvad mån rikets fred vore hotad. Der vore nemligen antydt, att för närvarande i Europa funnos så mänga brännbara ämnen, att ett nytt krig latteligen kunde uppstå, då det kanske icke bletve så lätt för vårt land, som under det nu pågående kriget, att bibehålla sin neutralitet. Och för att värna detsamma erfordras, dels att alltid stå på sin rätt att sjelf bestämma sin ställning, dels att anskaffa erforderliga medel till häfdande af denna rätt. Hr Lindström ansåg diskussionen hittills hafva gått på sidan om de höga ämnen, som hade bort utgöra töremål derför, och antagit en hållning, som kanske hade varit på sin plat, vid behanuling af ett dechargebetänkande. Man hade nu helt enkelt att tillse huruvida man ville lemna regeringen sitt stöd i dess framställningar om hvad den ansett statens väl krätva. I detta hänseende hade åtskilliga yttranden blifvit fällda, och desamma upptogos ar tal. till en granskning, hvari han isynnerhet vände sig mot den asigten, att genom besparingar å de olika hufvudtitlarne den för ifrågavarande utomordentliga behof erforderliga summan skulle kunna fyllas. Rätta utvägen till anskaslande af medel dertill vore den af regeringen föreslagna eller att upptaga ett lån, så mycket mer som här gällde en sak, af hvilket äfven våra efterkommande måste komma att hemta nytta. Tal. fann åfven det af hr Hedin uttalade klandret öfver utrikesministerns åtgärd i anledning af posttidningens språk, obefogadt och alltför djerft. Frih. Leijonhufvud visade att sjöförsvaret måste sättas i andra rummet, då dels ingen fullständig plan nu kunnat dertill uppgöras med utsigt att vara giltig för längre tid i anseende till de hastigt sig förändrande system och då landet fordrade i första hand ordnandet af landtförsvaret. Emellertid är Karlskronas befästning mest att räkna till sjöförsvaret och en högst vigtig del deraf, hvarigenom således öfver 4 millioner af anslaget komme sjöförsvaret till del. Frib. Akerhjelm replikerade skarpt hr Hedin, som borde grunulagsenligt hafva gjort sin anmärkning mot konungens rådgifvare i utrikes angelägenheter. Hr Hierta vände sig med on protest mot de talare, hvilka ansett sig tillständigt att moralisera dem, som vågat göra några anmärkningar mot regeringen, hvilken dock väl kunde försvara sig sjelf. För öfrige trodde tal. cj, att faran för ett anlall mot Sverige vore så öfverhängande, att försvarsåtgärderna borde vidtagas med den brådska, som vore föreslaget. Alven hr Hierta påpekade åtskilliga poster, på hvilka indragningar och besparingar skulle kunna göras. Hr Hedin bemötte åtskillige af de utaf hr Lindström gjorda anmärkningar, hvarefter hr Törnfelt uttalade sig om önskligheten af, att äfven konungahuset måtte deltaga i de nödiga uppoflringarne för försvarsverkets ordnande. Härmed afslutades diskussionen, hvarefter den kongl. propositionen remitterades till statsutskottet. Omval af utskottsledamot. Vid början af sammanträdet i Första kammaren företogs val af en ledamot i lagutskottet, efter ar Thyselius, och utsågs dertill hr Nordsteöm, som likväl på samma skäl som den förre anhöll att blifva från uppdraget befriad, hvilket kammaren biföll. Nytt val kommer att anställas vid början af plenum nästa Onsdag. Rotion. Hr Sjögren väckte i Andra kammaren moion om ytterligare understöd åt Oskarshamn-Nässjöernbanan, antingen så, att ett lån å 1,000,000 rdr nåtte beviljas bolaget för denna jernvåg, oller ock å, att staten ötvertoge aktier deri tör 1,300,000 rdr. COngta A I är T6 oo s sams