Göteborgsposten – 25 januari 1871, sida 1

— —D 4Qa—k— — ser, som kunde höjas utan rubbning af tullsystemet, på den ifrågasatta tobaksskatten, samt på bränvinstillverkningsoch stämpelpappersafgifterna, som jemväl kunde höjas. Han förklarade dock slutligen, att äfven om större delen af beloppet måste läggas på andra artikelns bevillning, skulle han dock hellre bifalla detta än lemna landets försvarsanstalter i ofullständigt skick. Hr Wallenberg vände sig först och förnämligast mot framställningarne undet 5:te hufvudtiteln, dervid han beklagade att flottans intressen vore så förbisedda, som sjöministeras förslag utvisade. Sjöministern afhände sig till och med tillgängar, som varit för sjöförsvaret afsedda. Bland andra anmärkningar i afscende på denna hufvudtitel, talaren framställde, var den mot marinregementets indragning, hvarigenom Karlskrona nu saknade garnison, att kanonierernas antal minskats, att fyroch båkmedlen skulle användas till sjömätningar och lifråddningsanstalter m. m. Tal. örvergick derefter till 6:te hfvudtiteln och uttalade dervid betänkligheter mot de enskilda jernvägarnes understödjande genom direkta anslag. Man borde försöka huru många bolag, som kunde komma till stånd med låneunderstöd innan man bortskänkte några medel såsom gåfvor. Med afseende å sättet att åstadkomma de till försvarsväsendets iståndsättande erforderliga medlen trodde han att bevillningsutskottet borde se sig om på alla håll att finna utvägar, och hvad särskildt låneförslaget angick, anmärkte han, att i propositionen icke funnes något som antydde regeringens afsigt att ordna vårt finansväsende, i hvilket afseende tal. förordade inrättande af ett inhemskt fondsystem, i stället för att såsom nu sker, då ett mer eller mindre tillfälligt behof uppkommer, upptaga tillfälliga lån. Hr v. Koch hänvisade på förhöjd bränvinsskatt såsom utväg att åstadkomma de behöfliga medlen. Med afseende å den föreslagna lagbyrån, ansåg han lämpligare att K. M:t finge frihet att ånvända anslaget till anställande för ändamålet af flera personer om så funnes behöfligt. Frib. a. C. Raab, som i sitt anförande vidrörde kontrasten mellan yttrandet i trontalet om den yttre politiska ställningen och ursäkten i Berlin för innehållet af en svensk tidningsartikel, beklagade med hänsyn till försvarsanstalterna, likasom hr Wallenberg, att man förbisåge behotvet af en flotta, ehuru den fiende, som kan komma att anfalla oss, måste komma öfver sjön. För åstadkommande at medel till försvarsväsendets ordnande förordade han införandet af tobaksskatt. Hr Hasselrot och frih. Sprengtporten yttrade sig i samma riktning, den förstnämnde bestämdt förordande tobakstullen, den sistnämnde anseende det icke vara någon olycka om behöfliga ändringar i tulltaxan skulle föranleda en rubbning i tullsystemet. Chefen för finansdepartementet statsrådet Wern upptog åtörst till besvarande grefve Hamiltons anmärkning mot undsättningsfondens användande, hvilket han visade vara befogadt både ur grundlagens synpunkt samt med afseende på förhanden varande omständigheter. Han påpekade nemligen, att understödemedlen ej vore någon besparad f.nd, utan hade kreditiv-natur och egentligen vore afsedd att hålla riksgäldskontoret vid kassa, äfvensom att mindre kreditivet höjts till dess nuvarande belopp i afsigt att hälften deraf skulle kunna användas till understödsmedel och den andra hälften för sörsvarsbehof. Denna fördelning hade sedermera såsom obehöflig bortsallit. Härefter öfvergående till den i K. M:ts proposition framlagda finansplan, sökte han visa, att man, genom upptagande af ett lån som amorterades på 12 år och för hvilket bördan således drabbade den nu lefvande generationen, alldeles icke kunde sägas kasta på framtiden bördan af de åtgärder, som äsyltades: Om utgiften fördelades på 6 år, på 10 år eller 12 år, vore skilnaden i detta hänceende icke synnerligen betydlig. Han uttalade derjemte den åsigt, att en skatt, hvars belopp rättar sig efter den direkta bevillningen ger en säkrare inkomst än en indirekt skatt och icke såsom den sistnämnde tillfogar den fattige ett lidande. Hr von Ehrenheim ansåg det för en illusion att tro, det någonting som fordrar stora omkostnader kan åstadkommas på kort tid utan a:t upptaga ett lån. I fall indirekt beskattning framdeles skulle behöfvas, ansåg han tobaksskatt lämpligast, men föredrog i allmänhet direkt skatt, emedan den indirekta företrädesvis drabbar den fattige. Efter slutad diskussion remitterades den k. propositionen till statsutskottet. I Andra kammaren öppnades diskussionen af br Mankell, som beklagade, att i statsregleringspropositionen föga eller intet tecken visade sigtillpbemödande från regeringens sida att göra några besparingar eller indragningar, lika litet som till någon nedsättning i skattebördan åtminstone i de titlar, som grundade sig på den stora allmänhetens kon:umtionsartiklar. Enligt regeringens beräkningar skulle de befintliga illgängarne utgöra 45,000,000 rdr; men det oaktalt sunnes en statsbrist eller ett behof af statsfyllnadssumma å 41 mill., hvaraf, enligt tal:s uppfattning, nan hade tänkt sig, att en del skulle fyllas med illbjelp af det tillämnade lånet. De begärda anlagen till försvarsväsendets förbättring hade hos tal. ramkallat farhågan, att ett krig stode för dörren, och han hade ämnat i en interpellation till utrikesninistern begära upplysning derom; men vid närnare granskning al propositionen funnit skäl att aftå derifrån. Vid betraktande at detaljerna i fjerde ufvudtitelns budget mötte några siffror, som gåfvo alaren anledning till anmärkningar. Sålunda vore let besynnerligt, att nu åter äskats ökadt anslag till arnisonsregementenas matportioner, ehuru förra iksdagen vägrat denna förhöjning och anvisat säom medel till behofvets fyllande en mängd nummers ättande på vakans. Ett sådant fötfarande vore ej ullt konstitutionelt. Likaledes fann tal. anmärkingsvärdt, att regeringen gjort sig så säker på framången af sitt reorganisationsförslag, att hon infört tskilliga deraf beroende anslag i fjerde hufvudtielns ordinarie budget. Af högsta vigt vore att noga kilja mellan de två klasser af nya anslag, som blifit ifrågasatta och af hvilka den ena atsåge anskafande af ny materiel, den andra åter bestod at såana, som stodo i sammanhang med den föreslagna rmorganisationen. Man kunde bifalla de förra anlagen utan att behöfva gå fordringarne på de andra ill mötes. Hvad organisation vårt försvar än finge,