Göteborgsposten – 21 januari 1871, sida 2

Nordslesvigs sörtyskande. Till historien om tyskarnes sframtart i Nor åslesvig lemnar en Köpenhamnskorrespondent till Sydsv. Dagbl. följande bidrag: Till de senaste försöken att qväfva den danska nationaliteten hör upplösningen ar den sista danska borgerskolen i Flensburg. IIalfva ofolkningen i denna s.ad (10,000 menniskor) är dansk och för dess barns uppfostran existerade före 1864 flera fria, d. v. s. icke af staten understödda borgerskoler, eller realskolor, i hvilka undervisningen meddelades på danska, medan tyska var ett undervisningsäamne. Efter 1864 hafva de styrande städse mer och mer inskränkt dessa skolors verksamhet, oaktadt de endast egde bestånd genom skolafgifterna; man har upphäft den ena efter den andra, pätving:at den enda slutligen återstående tyska språket såsom undervisningsspråk i flera ämnen och nu omsider äfven stängt denna sista danska skola, hvilken, emed.an den var den enda i sitt slag, hade ett stort antal lärjungar — öfver 500. Genom ett maktspråk af prosten Peters, en gammal schlesvigholsteinare, har s kolan blifvit stängd och eleverna efter hans godtyck liga afgörande fördelade på de tyska skolorna, i hvilka icke ens meddelas undervisning i danska, hvilkt:t dock är barnens modersmål, hvartill kommer att de skola bibringas ensidigt tyska, d. v. s. förvända begrepp om historia och geografi. Man förbjuder aLItså, med andra ord, danska föräldrar att för sina eg na penningar skaffa sina barn den undervisning, de sinna lämplig. Detta är ej ens öfverensstämman de med preussisk lag; men lagen, till och med segerberrens egen, upphör att vara till för de undertryckta. De folkhögskolor som för ett par år sedan upprättades i Noraslesvig ha den ena efter den andra blifvit undertryckta; senast har den i Bröns — likaledes en fullkomligt privat stiftelse, blifvit stängd, och en klagoskrift från föreståndaren till regeringen öfver skolmyndighetens på platsen beteende bar naturligtvis lemnats utan afseende. Ett i sig sjelf obetydligt drag är ytterligare betecknande. På fyrkogärden i Kknristiansseld hade en afliden hustrus familj anbringat en grafvård med dansk inskription. Föreståndaren för den genomtyska Herrnhutareförsamlingen lät utan vidare omständigheter borttaga stenen och sätta en annan i stället med tysk inskription. Till regeringen ingifna besvär öfver denna egenmäktighet ha i dessa dagar återkommit, men blifvit underkända. Så är det att vara tysk undersåte.