Göteborgsposten – 21 januari 1871, sida 1

modligen en pik åt — lärgossarue, i fall de ren velat skildra af qvinlig fägring, behag och i — nyckfullhet; skänk ert odelade bifall åt den äkta svenska typ af en själagod, men älskogslysten mamseli på öfverblifna kartan, som mill Rylander skapat af Lovisas roll, skratta med oss åt de båda, hvarandra så olika, men dock hvar för sig så förträffligt skildrade gubbarne Åhman och Pousette, skänk er i gärd af aktning åt hr Wagners utmärkta deintering a sin tacksamma rolls många sinesser, och erkänn slutligen att hr Roos som Filn är utomordentligt komisk, utan att chargera — ett enda moment undantaget: den mer än lofligt öfverdrifna deklamatiooen af impromptut, till vlilla Klas. Så deklamerar icke en person, som tagit akademisk examen, äfven om hans vite genus sedermera ej höjt sig öfver renskrifvarens anspråkslösa nivå. Hr Åhmans Tisdags-abonnementer lära ha omfattats med välvilligt och välberättigadt intresse af allmänheten. Medgif också, att det väl kan behölvas en smula dramatisk själaspis mellan detta evigt enahanda af balkonversation, asperge naturelle, dindon trusse och a la glace! Ett samhälle i ordets upphöjda mening så praktiskt som det, hvari vi, mitt herrskap, ha den äran att framlefva våra dagar, har ej kunnat förbise, att penningen ensam icke är den makt, som beherrskar verlden, att kunskapen och bildningen böra ha sitt ord med i laget. Få samhällen torde kunna frimvisa så utmärkta läroverk som vårt och de maturitetsexamina, som hvarje år här afläggas, vittna fördelaktigt om den lärometod. som vid desamma praktiseras, det nit och det intresse hvarmed undervisningen bedrifves. Också hör det numera ej som förr till sällsyntheterna att den bemedlade familjefadren låter sin son, äfven om han bestämt sig för den praktiska vägen, absolvera studentexamen och vistas en eller annan termin vid universitetet. Men — det är icke godt att mannen är allena — om att lustvandra i vetandets paradis, om att plocka kunskapens trukter på godt! Ehuru ingen hvarken lärer kunna eller vilja bestrida, att vårt samhälle inom sina f. d. murar inrymmer ganska förträffliga slickskolor, sträcker sig, som man vet, det mått af kunskap, der förvärtvas, ej så långt som till, mycket mindre öfvor den akademiska gränsen, om vi så få uttrycka oss. Studenter, på fullt allvar, vilja troligen ej många, om ens någon af Göteborgs unga damer bli. Att deremot ett begär Latt efter afslutandet af de egentliga skolstudierna vidga kretsen af sitt vetande föreflunes, derpå se vi ett bevis i den vppmaning, som helt säkert under impuls af nyväckt, ädelt kunskapsbegär inom det bildade samiljelifvets lugna och rena sfer, i dessa dagar utgätt från framstående män inom vårt samhälle till deltagande i vissa, angifoa lärokurser, hvilka under loppet af vårterminen komma att genomgås af erkändt skickliga lärare. Läroämnena blifva: Svensk Litteraturhistoria, Populär Astronomi och Historia. Alltså, mina damer, för hvilka passar väl bättre än för Eder Sveriges sköna litteratur, hvem bör väl mera än I vara intresserade af lagarne för andra stjernskott än ... än... de jordiska och om än icke sanningen af Geijers uttryck: Svenska folkets historia är deras konungars, torde vara fullt bevisad, så lärer det dock vara obestridligt, att det är gvinnan, som till en stor del skapar mannens historia! Skämt åsido! Det finnes ett ljuft, ett harmoniskt Ålagom, som ligger emellan den koketterande baldockan och den löjeväckande blåstrumpan — det är den sannt bildades q innan! Det förljudes, att hr Z. Beyerböck utfärdar en indjudning till abonnement å 4 konserter å la Strauss-, ämnade att under instundande Februari månad gifvas å Mindre Teatern. Om någon eller några i den musikaliska konstens intresse arbetande äro förtjenta at uppmuntran, är det hr Beyerböck och hans lika arbetsamma som skickliga kapell. I Åmål hade dervarande Handtverksförening å knutsdagen anordnat en julbal. Bland arrangementerna förekom äfven en transparang, å hvars fyra sidor lästes orden: Jemnlikhet. Arbelsamhet. Frihet. Knut 1871. Den sistnämnda inskriften var förensidigt skulle vilja i verkl gheten tillämpa de öfriga tre sidornas vackra läror, alldeles som diplomatiska kårens uppvaktning för ryske ministern i Stockholm på samma märkvärdiga Knutsdag antagligen ej var något annat än en diplomatisk — pik. Vi började vår krönika med riksdagen, låtom oss sluta med en riksdagshistoria, från den gamla ståndstiden. Då vid ett plenum en af Bondeståndets mera framstående talare J. slutat ett föredrag, deri han begagnat sig af ett och annat främmande ord, replikerades han af den som dernäst anmält sig att tala, expeditionskronofogden 2. på ungefär foljande sätt: Det vore för väl om vissa talare ej så mycket använde utländska ord, då de här uppträda. Hvad menar till exempel den föregående värde talaren med kons-gvens och inkonseqvens? Den ansallne begärde ögonblickligen ordet och svarade lugnt: Det torde ej vara lätt att så i hast definiera dessa båda begrepp, men jag vill dock försöka: Om t. ex. en expeditions.AA2A 1 lkranAfacoda tar mutan — nn — —— m m;m WW—