Göteborgsposten – 21 januari 1871, sida 1

Veckekrönika. En stridslur i fredstid. — Hvad ni nu bäst af allt behöfva. — Enighet ger styrka. — Skuggor. — Man roar sigk. — Ähmanska s Ulskapet. — Hedbergs Det skadar inte. — Abonnements-spektaklerna. — Itt frö till en qvinlig högskola. — Konserter å la Strauss. — Det var knuten! — Anekdot. Riksdagstrumpeten har i år helt naturligt haft något af krigstrumpetens skrällande ljud. Si vis pacem, para bellum! Aderton och en half million är visserligen en stor summa, men kan man väl köpa sin sjelfständighet och denna måste ju ännu idag, midti vårt civiliserade tidehvarf upprätthållas med vapenmakt — kan man väl köpa henue för dyrt? Svenska folkets representanter skola säkert, med det skådespel för ögonen, hvars blodiga taflor nu upprulla på krigsteatern i Frankrike, till dess tulla betydelse uppskatta tidens stora kraf, inse den sorgliga sanningen i att ett folk, som ej vill gå under vid första avgreppet af eröfningslystna suveräners väl rustade armåer, måste, ju törr desto hellre, framstå för verlden som ett folk i vapen, att nordens lejon måste vara kladt i pansar för att icke genast sönderslitas af klorna på de rofgiriga örnar, hvilkas vingslag kunna höras från öster eller söder hvilket ögonblick som den moderna statsklokbeten, den der synes ha gjort till sitt valspråk man tager, sa Kajsa Varg, så