Göteborgsposten – 19 januari 1871, sida 2

skar jag att du, som nu är en man, måtte tänka för dig sjelf och icke bilda dig ett för bittert omdöme om dender olyckliga tvisten. Min käre son, familjetvister äro familjeolyckor, hvarföre skulle de fortplantas till en följande generation? Du skrämmer mig då du undrar att Nathan och hans familj (jag hade glömt att hans namn var Dence) kunna vara fästade vid mr Faby. Med alla sina fel är min bror en ridderlig, högsinnad gentleman; hans ord är för honom heligt, och han öfvergifver aldrig en vän, huru ringa denne än må vara. Jag har hört vår far säga, att under många generationer stor vänskap rådt mellan denna familj och vår. Nu, min käraste Henry, kommer du visst att tycka att jag är mycket dåraktig. Men om den nuvarande familjen Dences medlemmar äro lika stora favoriter hos mio bror som de gamla voro hos min far, skulle flickan lätt kunna släppa dig in i huset en gång då han ar ute och jagar, och jag önskar att du skulle se ännu en sak innan du begifver dig tillbaka från Cairnhope, nemligen din mors porträtt. Det hänger eller hängde åtminstone förr i stora mutsalen, ungefär midt emot kaminen. Jag rodnar öfver min barnslighet, men jag skulle så gerna vilja, att min son skulle se huru hans mor såg ut innan han föddes till verlden — denna dystra verld i hvilken han varit hennes enda glädje och tröst. P. S. Hvilken ide! Att vilja förvandla den gamla kära kyrkan till ett faktori! Men du är en ung man af den närvarande tiden, och en underllg tid är det; jag har svårt för att sätta mig in i den.