Göteborgsposten – 19 januari 1871, sida 1

Lifvets strid). Af Charles Reade. Öfversättning från Engelskan. — Min betjent skall få rida dit en gång om dagen och taga med sig bref från honom. — Er betjent! sade mrs Little något högdraget. D:r Amboyne besvarade den blick, hvaraf hennes yttrande åtföljdes och sade: — Om någon anledning till oro vore förhanden, skulle jag neturligtvis resa sjelf hvarje dag. — Förlåt mig, sade enkan och räckte honom vänligt handen. Den största svårigheten var nu öfvervunnen, och doktor Amboyne aktade sig för att tala mer än han behöfde, ty han visste, att det icke vore lätt att undvika att försäga sig. Då d:r Amboyne steg ner för trappan, gläntade värdinnan i huset på dörren och betraktade honom, enligt vanan hos mera finkänsliga qvinnor, som hvarken kunna äterhälla sin nyfikenhet eller öppet vilja visa den. D:r Amboyne vinkade åt henne och bad att få tala med henne. Då hon kommit ut till honom, sade han: — Skulle ni ha någon nytta af tio guinser, min fru? ) Forts. fr. N:Oo 14