Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 2

Fran Utlandet. Dagen för Paris kapitulering synes af flera tecken allmänt väntas, och med denna väntan stå nya fredsröster i förening. I England afvaktar man Paris fall, för att då framträda och med kraft fordra ett slut på kriget; och det är väl möjligt, att det härvid räknar på godt stöd at andra makter. Före Paris tfall, siger Times, kan man ej tänka på någon fred; men efter detsamma måste de neutrala, som vilja göra något för freden, bestämdt och med den fullständiga oegennyttans mod tala med Tyskland och Frankrike. Om detta misslyckas, så skall skymf och skam drabba den makt, som tillbakavisar den erbjudna goda tjensten. England och Österrike skola tvifvelsutan äfven å Svartahafskonferensen, som skulle i går öppnas i London, antingen sjelfva bringa det ursinmga kriget å bane eller åtminstone med tyst bifall tillåta Frankrike göra det, när det en gång kan bli derå representeradt. Preussen skall visserligen motsätta sg af alla krafter en förhandling härom; men huru skall det kunna förhindra en sådan förhandling, vid en tidpunkt sådan som den närvarande? Det historiska tidsmoment, i hvilket konferensen sammantäder, är ju något utomordentligt. Ett af de största och ödesdigraste krig, som vårt århundrade skådat, rasar ännu i hela sin blodiga makt. Halfva Frankrike är besatt af och genomkorsas af tyska trupper. På olika punkter af krigsskådeplatsen levereras blodiga slagtningar, och Paris, den stora staden, beskjutes sedan nära trenne veckor oaflåtligt af de tyska batterierna. Intör sådana händelser sammanträder på neutral mark en kongress mellan de olika europeiska makterna och den hittillsvarande segraren öfver Frankrike har gjort det till ett vilkor att på detta diplomatmöte ej ett ord får yttras om ett krig, som icke allenast kräfver hela Tysklands samlade kraft, utan äfven för lång tid afgör öfver ett belt folks öde och på ett oöfverskådligt sätt rubbar de europeiska maktförhållandena! Hvad är väl den fråga, som londonerkonferensen är kallad att afgöra, i jemförelse med denna fruktansvärda vidräkning, som nu pågår i Frankrike och hvilken ej blott de krigförande folken, utan äfven alla europeiska stater, hvilka af dessa händelser i alla afseenden drabbats så tungt, ifrigt önska att bringa till slut. Svartahass-frågan, som furst Gortschakoff bragte å bane, har visserligen för framtiden en stor betydelse; men återställandet af freden mellan Frankrike och Tyskland är dock vigtigare, för att det förra må hinna att åter utveckla sina hjelpkällor och icke utdrifvas ur stormakternas råd. Och om en sådan sak vill Prenssen att ett i dessa dagar sammantcädande diplomatmöte icke skall öfverlägga! Det skulle vara en hittills i konserensernas historia ogedd anomali! En annan egendomlighet, som sammanträdandet af denna konferens töreter, är den, att man hittills från ingen sida, ej ens från