Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1871. Den 15 Januari. I morgon skall riksdagen åter sammanträda. Endast åtta månader ha förflutit sedan folkets ombud åtskildes; men huru mycket har icke sedan dess förändrats? De tongifvande inom representationen, hvilka i flera år öfverbjudit hvarandra i modlöshet och derunder ständigt ordat om landets bekymmersamma ställning, nästan harmades ölver de hugnande företeelserna, som de icke kunde förneka. Numera går det ej längre an att föra samma språk som förr. Den representant som nu föll på det orådet att tala om folkets betryckta ekonomiska ställning äfventyrade att blifva motsagd; ja det vore väl ej så förfärligt, men han utsattes för en större olägenhet, den nemligen att misstänkas sör att hans egen ställning vore delabrerad, att det var den som föresväfvade honom och att han förvexlade allmänhetens med sin egen ställning, hvilket allt menligt kunde inverka på hans egen kredit både utom och inom representationen. Man kan således taga för afgjordt, att snart andra toner skola anslås. Man skall utan tvifvel få höra: nu har ställningen förbättrats, statskassan är i ett förträffligt skick, några millioner rdr öfverskott finnes, och det bevisar att en skattenedsättninig kan ske och bör ske. Den som gör ett sådant yrkande har utsigt till att blifva mycket populär, utan ansträngning och för mycket billigt pris. Jag är viss om att för vinnande af denna popularitet skall en mycket lifvad kappkörning företagas. Men de täflande skola snart blifva oeniga i den vigtiga punkten huru denna skattenedsättning skall åstadkommas. Man skall under tiden snart inse, att ingen tidpunkt är mindre lämplig för en skattenedsättning än just nu. Förliden vår lemnade riksdagsmännen Janustemplet på Riddarholmen, de flesta åtminstone med den fasta öfvertygelsen att inga händelser skulle inträffa, som ännu på länge kunde rubba den politiska jemvigten i Europa eller störa verldsfreden, och de tongitvande, rledarne inom Andra kammaren, kände sig icke litet stolta öfver sitt mod och förutseende, öfver sin skarpsinnighet och sosterlandskärlek, genom att med en så lysande framgång hafva åstadkommit förkastandet af krigs