Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 1

Till Christina Nilsson från hennes landsmän i Chicago. Rörande sjelfva festen, hvilken beskrifves såsom utmärkt lyckad, meddela vi efter ofvannämnda tidning följando detaljer: Den egde rum i ÅGerman House. Scenen var dekorerad med murgröna, så att den liknade en granskog i miniatyr. Öfver hvalfbågen hängde stjernbaneret bredvid den svensk-norska flaggan, båda utgörande ramen till en målning föreställande aftonens hjeltinna och placerad midtemellan. Deltagarne voro så många som salen kunde rymma. Allt var i fullkomligt fashionabel och elegant stil, men hvarochen var välkommen, och det ringaste barn af Sverige hade tillfälle att få deltaga i hedersbevisningen för den frejdade svenska sångerskan. En musikkår spelade under det de församlade väntade på m:ll Nilssons ankomst från Sherman House. Utanför trappan till det sistnämnda huset trängdes en mängd personer för att på nära håll få se en skymt at den berömda Christina Nilssons vackra ansigte. Några minuter efter klockam 8 steg m:ll Nilsson ner, åtföljd af mr Lange och med hufvudet så väl insvept, att endast ögonen voro synliga. Detta var en stor missräkning för de nyfikna. Hon steg upp i sitt ekipage, hvilket var förspändt med fyra hästar, hvarefter tärden anträddes till German House. Framför ekipaget voro tre herrar till häst, bärande facklor, och på hvardera sidan om ekipaget satt äfven en fackelbärare till häst. M:ll Nilsson gick upp till festlokalen ledd af mr Lange, den äldste svenske innevånaren i staden. Hennes ankomst helsades af handklappningar, hvilka då hon hunnit upp på scenen åtföljdes af de mest lifliga hurrarop På scenen mottogs hon af damer, för hvilka hon blef presenterad, och fördes upp till en stol, som blifvit ställd midt på platformen. Det låg något rörande i denna hyllning åt den nya sångens drottning. Här, midt i hjertat af den amerikanska kontinenten, var hon omgifven af män och qvinnor från sitt hemland, hvilka voro stolta öfver hennes geni, stolta öfver att bevisa henne sin hyllning, stolta öfver att vara förenade med henne genom nationalitetens band. Hon såg mycket lycklig ut. Hennes vackra ansigte uttryckte känslor af nöje och tacksamhet, och glädjen strålade ur hennes underbara ögon. Sedan mr Lange verkställt presentationen uppstämde en musikkår den vackra melodien till Neckens Polska (Chicagotidningen benämner dun Naikens Jeolska!), hvarefter hr C. J. Sundell i ett vackert tal å de församlades vågnar bad, att m:ll Nilsson ville till tecken af deras beundran mottaga den förut omnämnda kransen af guld. Sedan kransen blifvit satt på hennes hufvud, afsjöngs en för tillfället författad sång af en dubbelqvartett, som uteslutande utgjordes af svenska sångare. Sången gick beundransvärdt väl och m:ll Nilsson sjelf gaf vid dess slut med handklappning tillkänna sitt bifall. Hr J. A. Ernander, utgifvare af Hemlandet, uppläste härpå ett af honom författadt och till m:ll Nilsson dediceradt poem. Festen fortgick derefter under omvexlande tal, sånger och musik tills supn serverades Efter densamma följde en mängd skålar och tal, af hvilka många fullständigt återgifvas af den amerikanska tidningen, men som utrymmet nödgar oss utesluta. Det var naturligt att Christina Nilsson under hela aftonen var medelpunkten för en beundrande skara. För att sluta festen hade man anordnat dans. M:ll Nilsson deltog i första valsen och en hr Fogelberg var den lycklige och utan tvifvel afundade dödlige, som hon valde till kavaljer i densamma. lIfter slutet af denna vals lemnade hon festen, som derefter fortsattes med dans till fram på morgonen. Oskarshamns mek. verkstads fastigheter med dertill hörande modeller, maskiner och redskap skulle i Thorsdags å auktion försäljas, men något antagligt anbud gjordes ej då, hvarför beslöts, att ovilkorlig auktion skall komma att förrättas d. 1 nästk. Mars. För jagtvänner torde det vara af intresse att ersara, det Torekows församling beslutat på tio år, fr. d. 1 nästk. Febr, bortarrendera jagträttigheten å Hallands Wäderö. Jagtmarken, som utgör 600 tunnland, lärer rara ovanligt rik på hare; och likväl säges det vara endast ett par år sedan hare der törst utsläpptes. Försvunnen person. Under denna rubrik har en ur Södermanlands 1. tidn. hemad notis, att sabrikör H. Dufvenberg i Nyköping sörsvunnit från sitt hem och på någon tid ej låtit höra af sig, gjort sin rond genom svenska pressen. Hr Dufvrenberg upplyser emellertid nu, det orsaken till hans tillfälliga försvinnande var att han, stadd på affirsresa till hufvudstaden, insjuknat i en af Mälarestäderna, men att han nu, frisk och sund, lyckligen återkommit till sitt hem och fortsätter sina affärer såsom förut. Svenskar i Paris. Ur ett i Östgö:a korresp. infördt ballongbref, dateradt Paris d. 29 Dec., från en Linköpiogsbo till hans anförvandter, meddela vi följande för ställningar och förhållanden i den stora verldsstaden betecknande utdrag: Min julafton blef angenämare än jag hade föreStällt mig. Fröken von P. inviterade mig att deseunera hos sig, och kapt. L. inbjöd mig till middag. Vår julaftonglädje bestod i att samtala om vårt fosterland, om dess julljus och julfröjd, om slägtingar och vänner. Våra tankar — dessa själens dufvoposter — voro hos eder alla. Julaftonens materiela fröjd bestod deremot i ett skäligen godt bord, men så kostade det äfven. Köttet, 3 . i vigt, var betaldt men 18 francs, ett kalfhufvud med 50 francs,