Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 1

ras makt. De komma aldrig så långt som hit, och om de gjorde det skulle de vara föga att frukta, ty här finnas karlar som kunua hålla dem stången. Mon här står jag och pratar bort tiden då ni skall ha skrifvit ett bref innan doktorn kommer tillbaka. Jag skall på minuten skaffa er papper. Hon gick efter skrifmaterialier och Henry satte sig ner att skrifva sitt bref. Under tiden gick hans vänliga värdinna och lagade ett rum i ordning åt honom. Då hon kom tillbaka, yttrade Henry: — Jag känner er godhet, miss, men jag känner ej ert namn, ej heller hvar jag befinner mig. Hans värdinna smålog. — Det är ingen hemlighet. Jag är Martha Dence — till er tjenst; och stället heter Cairnhope. — Cairnhope! upprepade Henry och resto sig hastigt upp. Martha Dence såg förvånad på honom, men sade ingenting; ty nästan i samma ögenblick återkom doktorn. Henry bad honom läsa brefvet och se om det skulle gå an. Doktorn gjorde det. — Hum! sade han, det ör ett mycket vackert, sonligt bref och ökar det intresse jag känner för er; gif mig er hand. Men brefvet går ej an: det är för uppskakande. Om er mor får läsa det, skall hon ej tro ett ord af hvad jag kan komma att säga, skulle jag också tala till domedag. Ni måste uppskuta att skrifva till i morgon atton. Gif mig nu hennes adress, ty jag måste genast vända tillbaka hem,