Göteborgsposten – 14 januari 1871, sida 1

Veckukrönika. En gammal mamsell, silhouett ur verkligheten. — Fattig eller rik! — Vackra donationer. — Verldsteatern och sällskapsteatern. — En liten milnesruna. — Frän teatrarne. — Sqvaller. — AnekdotEn gommal mamsell har det vanligen ej så trefligt här i verlden. Det är oftast en stackars boriglömd varelse, som i ett litet anspråkslöst rum vid rågon bakgata eller också på någon välgörenhetsinrättning för pauvres honteuses så måningom hvituar till skörd-. Man kan få se henne om somrarne iförd en snäf, urblekt, men hel och ren klädning, af ett tyg, eom i hennes ungdom var modernt och i dagligt tal benämndes musselindelän, en hvit schal med fordom i briljanta färger akittande bårder, och en parasoll. stor som ett nutidens peraply och hvalsd som kupolen på en domkyrka, långsamt skrida fram i allerna eller i sulla ro på en bänk i Trädgårdsföreningen betrakta barndomens lekar och ungdomens dårskaper. Om vintrarne går hon sällan ut, men sker detta undantagsvs någou ! gång, kanske då det gäller att lyfta qvarta