Göteborgsposten – 13 januari 1871, sida 3

och Vesonl. Det officiela tyska telegram, som sade att tyskarne stormat och tagit Villersexel, förlägger denna strid til d. 9:de eller i Måndags, under det fransmännen säga, att de stermade och togo Villersexel d. 10:de. Möjligen har striden stått med omvexlande lycka angående denna plats. Men nu söreligger en otficiel rapport från Bourbaki, att fransmännen i Tisdags afton, d. 10:de fördretvo tyskarne ur platsen. Att man vill undsätta Belfort, synes således vara afgjordt, sör att sedan vända sig mot Vesoul. Upphätvandet at Belforts belägring är således torestående. Men lyckas prms Friedrich Carl att vid Le Mans spränga Chanzys armå och för någon tid hindra dess reorganisering, skall han sedan kunna skynda Werder till undsattning, då ätven Bourbakis öde skall vara ytterst betänkligt. Till fullständigande meddela vi här efter Karlsruher Zeitung ur en rapport frän general Glimer till storhertigen at Baden angående tyskarnes utrymmande at Dijon folj:: Sedan det från olika håll till 14:de armekårens generalbefäl inkommit öfverensstammande underrattelser, hvaraf man kunde sluta, att betydliga sientliga stridskrafter voro i begrepp att koncentrera sig vid Besancon, att privattrasiken på banlinien LyonBesaugcon tullständigt upphört, att tillochmed uelar at den franska första Loirearmen blitvit på jernvag transporterade från Lyon mot öster och att med samlade krafter försok ämnade göras att undsätta Belfort och företaga en operation mot den 14:de armekårens flank — så gass af general Werder besallning om, att armekaren skulle koncemrera sig mera på linien Vesoul-Lure-Montbeliard, uppgifva de framskjutna stallningarne vid Dijon och Langres, samt såleues hålla sig beredd att energiskt motsätta sig hvarje försök till Belfortse undsättande. Då redan d 26 Dec. meddelanden inkommit från törposterna, att fienden med temligen stor styrka — 7000 man — visat sig vid Oiselay (vid pass en mil norr om Besangon) och sändt detachementer mot Fretigney, samt andra meddelanden bestamdt angåtvo, att starka truppafdelningar d. 26 Dec. afmarscherat från Besaugon i riktning mot Belfort, så blef det nödvandigt, att den 14:4e armåkåren så hastigt som möjligt koncentrerade sig mot sin venstra flygel. Den badensiska divisionen erhöll derföre order att lemna Dijon d. 27 Dec. och stå koncentrerad vid Vesoul d. 29 s. m. Från Dijon till Vesoul är det 116 kilometer att tillryggalägga på 3 dagar. Detta var redan i och för sig mycket att fordra af truppernas marschformaga, och detsamma dag inträffade daliga vädret försvårade ännu mer befallningens utförande. Icke destomindre löstes uppgitten på ett märkvärdigt sätt. Marschen på den glatta vägen var högst ansträngande för bäue manskap och hästar; flera af de senare störtade och måste dödas. Likväl uppnådde trupperna mycket utmattade d. 27 de för dem bestämda nattqvarteren. Under liknande svårigheter fortsattes marschen d. 28 och 29, och samma dag på attonen uppnådde samtliga afdelningarne sina bestämmelsepuukter.