Göteborgsposten – 11 januari 1871, sida 2

— IIvad ha vi att göra med det det han såg mycket förvånad ut. — Huru, sir, det är utfärdadt af er förening. — Ni är illa underrättad, mr Little. Vi hota aldrig. Allt hvad vi göra är att påminna arbetsgifvaren om att, ifall han ej gör hvad vi vilja, vi sannolikt komma att göra hvad han ej vill; och detta gifva vi tillkänna på det mest vänliga sätt. — Men, sir, ni skrefvo till Cheetham mot mig. — Gjorde vi? Då skall det stå i min brefbok. Han tog ner en bok, såg deri och fortfor: — Ni har fullkomligt rätt. Här är en kopia af brefvet. Nå, men om ni nu jemför språket, stilen och stafningssättet i denna kopia med kråkfötterna i det bref ni derna morgon emottagit — — Ni ogillar således hotelsen i detta bref? — På det bestämdaste. Och om ni kan få reda på upphofsmannen, skall han få plikta för det han blandat sig i våra affärer. — Ab, är det så att skrået ej gillar hvad brefskrifvaren uttalat, kan jag visa mitt förakt för honom. Men ni kan ej förundra er öfver om jag trodde att alla dessa bref härledde sig från samma källa — ja, och mr Bayne trodde så äfven, ty han sade att det var den vanliga gången, som slutar dermed att en stackars sate blir märkt för det han söker förtjena sitt dagliga bröd. Mr Jobson bad att få gifva en förklaring. — Många klagomål framställas emot oss, som äro okrånas rådgifvare. Då de ej ha något att betyda, vilja ta? frågade han i