Göteborgsposten – 10 januari 1871, sida 1

olikartade beskaffenhet. Den unga damen fann till sin öfverraskning träsnidaren väl bevandrad i historia och åtskilliga andra ämnen. En dag uttryckte hon sin förvåning öfver att han haft tid öfver att odla sin själ, ehuru han förvärfvat en sådan skicklighet med sina fingrar. — Jag har varit nog lycklig att ha en god mor, sude han. Hon lärde mig allt som hon visste och ingaf rig håg för läsning. — Ahl! ni har varit lycklig ni. Jag förlorade min mor då jag blott var åtta år gammal. Denna dag erfor unge Little en viss beklämning i hjertat, då han stängde porten som ledde till villan etter sig. Kontrasten mellan det behagliga sällskap han lemnat och den rökiga stad, mot hvilken han nu styrde sin gång, var alltför stor för att han ej skulle känna en bitter saknad. Han tyckte sig vara utdrifven ur paradiset under de nästa fem dagarne. Det var Måndag, men han önskade att nästa dag måtte vara Lördag, så att han åter kunde inträda i detta ljufva paradis i stället för att lemna det. Och sedan denna känsla en gång slagit rötter uppspirade den hastigt i ett hjerta, som ännu oj erfarit någon allvarsam passion. Det vackra hufvud som varit lutadt öfver arbetet så nära bredvid honom, den fina hvita hand han så ofta behöfde leda samt alla de andra sullkomligheter till kropp och själ, hvilka denna älskvärda flicka egde, stodo nu framför hans syn och tjusade hans sinnen. Ofta undrade han på sig sjelf. Ibland kände han sig orolig öfver styrkan af sin passion och den riktning dengamma tagit.