Göteborgsposten – 7 januari 1871, sida 1

Åöteborg d. 7 Januari 1871. Den gamla satsen: Så många hufvuden, så många sinnen, har vunnit bekräftelse vid behandlingen af frågan om kostnadsfördelningen för den vattenledning, som under sistförflutna året blef fullbordad inom vår stad. Sällan ha åsigterna visat sig så skilda, så motsatta, så svåra att förena som i denna sak. I sistnämnda omständighet låg nu en stor frestelse till att genom ett raskt hugg lösa den gordiska knuten, och såsom ett sådant måste vi betrakta det väckta förslaget att kostnaderna skola bestridas genom uttaxering på stadens innevånare i mån af deras bevillning för fast egendom eller inkomst. Detta förslag har i visst afseende en stor förtjenst. Det aflägger nemligen ett nytt vittnesbörd om besintligheten af den egenskap. som alltid utgjort vår kommuns storhet: redobogenheten hos den förmögna samhällsklassen att lägga på sina skuldror största delen af skattebördan. Motionären i ämnet är en af dem, på hvilkas debetsedlar den uppställda beskattningsgrunden genom höga sillror mest kommer att visa sin verkan, och likartadt, om ock i mindre grad, är förhållandet med den pluralitet inom stadsfullmäktige, som vid en förberedande öfverläggning skänkte åt motionen sitt bifall. Vid hvarje beskattning finnes det emellertid ett mål, som aldrig bör lemnas ur sigte, neml. rättvisa i utskyldernas sördelning. Derpå kan den bemedlade göra anspråk ej mindre än den obemedlade, och är icke den grundsatsen iakttagen, då förefaller skatten ätven den förre tung, om ock ur annan grund än den, i följd at hvilken densamma tynger hårdt på den senare. IIuru förhåller det sig nu ur den jemna och rättvisa fördelningens synpunkt med det förslag, som synes komma att bli upphöjdt till stadstullmäktiges beslut? Det är på tvenre sält som en stadens innevånare hemtar nytta af vattenanläggningens förmåner: såsom medlem af kommunen och såsom enskilt konsument. I den förra egenskapen har han att sägna sig öfver att en rik, aldrig trytande tiligång af vatten finnes vid uppkommande vådeld, att ett medel till befuktning och afkylning under sommarens dagar af gator och offentliga platser är till hands m. m. kortligen taladt, att den stad, i hvilken han bor, eger da yttre möjligheterna för att bli sund, snygg och tryggad mot större utsträckning af uppkommen eldfara. Att han för dessa törmåner betalar efter egande inkomst, det är båae rätt och billigt, och i alla förslag är det också förutsatt att kommunen såsom kommun skall med en betydlig summa — den beräknas vanligen till 30,000 rdr — deltaga i kostnaden, d. v. s. att summan på stadens innevåvare uttaxeras efter vanlig grund: bevillning af inkomst och för fast egendom. Men den andra egenskapen, i hvilken man participerar i företagets förmåner, är såsom konsument. Och dervid framträder genast obilligheten af att den som blott till ett tusental af kubikfot begagnar sig af det be