Göteborgsposten – 5 januari 1871, sida 2

vistig punkt för jernoch landsvägen mellan Doubs Saone och Rköne samt öfra Loire. Werder kunde från Dijon iakttaga öfvergångarne öfver Doubs och öfra Loire isamt passmynningarne i Morvauoch och Cöte-dOr-bergen, hålla hela sydöstra Frankrike i schack, betäcka belägringen af Belfort samt slutligen skydda Vogesernas detilter jemte de framför Paris och vid Loire stående tyska armeernas förbindelser med deras hemland. Genom Dijons utrymmande uppoffrades i dettaj hänseende mycket, och det måste ha varit högst vigtiga skäl, som föranledt general Werder att uppgifva så många fördelar. För någon tid sedan berättade sydfranska tidningar, att 25,000 man nybildade trupj per lemnat Lyon, för att förstärka stridskrafterna i norr. Fastän dessa 25,000 man, om de verligen existera, skulle i förening med Garibaldis legion och Cremers kår bildat en ganska vacker styrka, så kunna vi likväl knappast antaga, alt general Werder dragit sig undan för dessa trupper. Den under Werder stående 14:de kåren utgöres af 3:ne badensiska brigader och en preussisk landtvärnsbrigad, hvarjemte reservdivisonen Schmeling och den vid Langres stående liniebrigaden Goltz ur divisionen Treskow lyda under honom, så att han, förutom de i de olika etappestationerna garnisonerande landtvärnstrupperna, hvilka han i nödfall äfven skulle kunna j j draga tll sig, förfogar öfver nära 2 armökåärer med ansenligt artilleri cch kavalleri. Med dessa trupper skulle Wordor mycket vål kunna uvptaga kampen med de emot honom stående stridskrafterna, och han skulle icke behölt att utrymma den så vigtiga positionen Dijon. Andra skäl måste således ha funnits, för att tvinga honom till detta steg, som för fransmännen innebär åtminstone en stor moralisk seger. För några dagar sedan meddelades äfven från Saavrbrick, att Bourbaki, som förfogar öfver tre armåökårer, vändt sig mot öster, för att hota Werder. Att döma af badensarnes snabba återtåg, vill det nästan synas som ait denna underrättelse bekräftar sig och att Werder af Bourbaki utmanövrerata ur sin intagna ställning. Riktningen af Werders återtåg torde hufvudsakligen bero derpå, om prins Friedrich Carl vid Loire är i stånd att understödja den 14:de kåren. Detta understöd kan dock icke uträtta mycket, ty prinsen vågar icke för Chanzy, hvilken etär i hans jlank med starka stridskrafter, försvaga sig allt för mycket. Men kan prins Friedrich Carl undvara några af sina trupper, så torde Werders återtåg riktas mot Chatillon-zur-Seino, hvarest d. 21 Dec. den till 7 arnedkåren hörande 13 divisienen stod, hvilken från Metz just var i begrepp att marschera till Loire. Mer om, hvad som sannolikt blir fallet, don tyska Loirearmen icke kan afstä något, blir väl general Werder tvungen, att åtorgå till Vesoul, hvarifrån han kan vara i stånd att betäcka, om icke trakten kring den öfre Seinen, likväl understödja belägringen af Belfort oeh Vogeserna. Det är äfven möjligt, att Werder blott drager sig tillbaka för att förena sig med sina reserver, och att han sedan detta skett, ånyo griper till offensiven. I alla fall böra icke fransmännen alltför mycket fröjda sig åt återbesättandet af Dijon, förr än en afgörande strid blifvit utkäm) j . i pad. Skulle denna utfalla ogynnsam för tyskarne skulle armån utanför Paris råka ut för möjligheten att bli afskuren från förbindelsen med Tyskland. Som man ser, är på alla punkter af krigsskådeplatsen sakerna temligen ställda på sin spets och de nasta striderna nordvest em Loirclinien Orläöans-Tours, som äfven i Dijons omgifningar, äro kanske i högre grad än förut under detta krig, egnade att medföra stora och afgörande följder. På krigsskådeplatsen norr om Loire har den ska kåren under general v. d. Tann, som varit engagerad i en mängd blodiga strider från d. 9 Okt. till d. 26 Dec., i hvilka den mistat öfver tre fjerdedelar af sitt manskap, blifvit på konung Wilbelms befallning åtorkallad från sin exponerade ställning i staden Orleans till Etampes (112 mil söder om Paris), för att hvila ut och på nytt rekrytera. 7000 man nya baierska trupper ha redan inträffat i v. d. Tanns högqvarter. Kung Wilhelm skickade d. 22 Dec. den baierska genoralen orden pour le merite, ett mycket smickrande bret samt 80 jernkors att utdelas bland soldaterna. Orleans hålles för närvarande besatt af prins Fr. Carls trupper, hvilka på nyåret skola tillökas med den 2:dra (brandenburgska) eller 6:te (schlesiska) kåren, hvilka för ögonblicket höra till den parisiska belägringsarmåon. ar