Göteborgsposten – 4 januari 1871, sida 2

skulden till de timade olyckorna. Regeringe hade till mål att utjaga fienden; sedan dett mål ernåtts, skulle regeringen afträda ifrå makten och underkasta sig sina medborgare dom. Å andra sidan har konung Wilhelm I Versailles nyårsdagen hållit ett tal till de uppvaktande officerskåren, sägande, att ha för sin dervaro hade att tacka officerarne hjeltemod obh truppernas tapperhet. Men at lägsna mål återstodo ännu, och man hade stor. uppgifter att utföra, innan en ärofull och var aktig fred kunde ernås; häri skulle man docl lyckas, om liknande bedrifter som hittills ut fördes. Krigets fortfarande är således gitvet, oct några försök till bemedling komma under hän delsernas närvarande stadium icke att göras Från Nordfrankrike föreligga inga senare telegrafunderrättelser; hvaremot vi hänvis: till de detaljerade korrespondenser, som meddelas här nedan rörande ställningen på denna del at krigeskådeplatsen. Enligt Daily Newstänker den franske generalen Faidherbe att göra Lille till sin operationsbasis. Man väntar, att denna stad skall belägras, hvarför äfven de mest omfattande förberedelser till ett kraftigt försvar göras derstädes. Municipalrådet har ånyo beviljat 300,000 fres, hvilka skola användas till inköp af förråder. Från mellersta Frankrike telegraferas det nu från fransk sida, att den strid vid Vendöme, i hvilken preussarne, enligt egen uppgilt, togo några kanoner, var en seger för de franska vapnen. General Jouffroy tillbakaslog neml. nyärsaftonen tyskarne och intog en utmärkt ställning med fronten mot Vordome, kvilket anger, att fransmännen ämna återtaga Loirlinien med dess goda positioner. Från Chanzys hufvudstyrka förljudes intet telegratnytt. — Från Bourbaki höres ej heller något. Deremot angifver ett. af dagens telegram, att den del af prins Friedrich Carls trupper, som stå i Gien (öster om Orlöans), för att bevaka Bourbaki, detaeberat en afdelning till det längre söderut belägna Bonny, troligen i afsigt att rekognoscera; men att den måst draga sig tillbaka derifrån och återvändt till Gien. Från sydöstra Frankrike bekrältar det sig. att tyskarne utrymt Gray. De hade förmodligen qvarlemnat der en mindre estertrupp, hvilken angreps af friskyttar, hvarvid en hättig strid uppstod, men slöts med tyskarnes fullständiga ätertåg. I afseende på beskjutningen af fästena kring Paris askrifves det från Versailles, att vid beskjutandet af Mont Avron några bomber trängt ända inom Paris fästningsmurar. Ku Daily News telegraferas från Carlsruhe, att, förutom dem nyårsdagen påbörjande beskjutningen af tvenne fästen, befallning gifvits om att kasta bomber in i förstäderna Belleville, Villette och S:t Antoine, hvilket synes bekräfta vårt i går gjorda antagande, att tyskarne vilja oroa dessa i sig sjelfva oroliga arbetabreförstäder, för att om möjligt söka locka dess befolkning till en resning. Må vi hoppas, att denna allt annat än ädla plan skall misslyckas. Till Berlin ha d. 31 Dec. anländt bref från Versailles hvilka vilja från väl underrättade källor veta, att beskjntningen af syd-fästena Issy, Vanves och Montrouge är omedelbart förestående. Rörande intagandet af Mont Avron yttrar militärekriftställaren i Neue freie Presse: Äfsigten med detta artillerian grepp kan å tyskarnes sida endast vara att sätta sig i besittning af detta berg och derigenom förhindra beskjutandet af deras egna positioner samt omöjliggöra vidare utfall i ostlig riktning. Den officiösa -Pror. Corresp. i Berlin försäkrar visserligen, att beskjutandet af Mont Avron afser eröfianuet af denna punkt, för att man skall kunna derifrån lättare skrida fram mot de närmast liggande fästena och bombardera sjelfva stadea Paris; men Prov. Corresp. är antingen illa underrättad eller ock vill bladet bedraga andra. Ostfronten af Paris, särskilt itrån Ourcakanalen till Marne, utgör den starkaste delen af befästningsverken. De här på kammen af en temligen brant mot öster sluttande höjdsträcka belägna fästena Romainville, Noisy, Rosny och Nogent befinna sig delvis en halt och 24 mil från stadens vallgördel samt bestryka fullkomligt de framför liggande slätterna och höjderna Avron, Raincy och Bondy. Dessa fästen äro sinsemellan förenade genom talrika smärre verk, säsom redouterna Fontenay, Bois Sicre, Montreiul och Noisy, och stödja sig genom skansarne vid Pantin på Ourcq-kanalen. De s ora fästena äro regelbundet bastionerade fyrkanter med framför liggande hornverk och till största delen kasematterade. Redan angreppet på denna den starkaste af Paris befästningsfronter är osaunolikt; men det är alldeles felaktigt, då -Prov. Corresp. talar om möjligheten att beskjuta staden Paris från Mont Avron. Äntaga vi, att det skulle tyckas det preussiska arilleriet att slå sig ned i Mont Avron, hvilket väl skall bli fallet; antaga vi vidare, att det skulle kunna. i trots af den tredubbla korselden från Noisy, Rosny och Nogent, dor uppföra nya batterier, hrilket icke torde bli så lätt, så måste det preussiska artilleriet förfoga öfver kanoner, hvilka ha en skottridd af väl en mil, för att från Mont Avron kunna ippnå vallgördelns bastioner mellan avenuon från Vincennes och Pre-S:t-Gerrais och skjuta 5-600 steg sver vallgördeln mot det inre af Paris. Först och rämst måste kanoner uppfinnas, hvilka skjuta en — —2—— 4 5, af hvilka endast 1 kommer till myndie ål