Göteborgsposten – 3 januari 1871, sida 2

de första ögonblicken tillbaka. Men snart fortsatte de striden och tillfegade preussarne dubbelt så stora förluster som de sjelfva ledo; föret vid elutet af dagen koncentrerade de sig efter ett motstånd, sem gör dem den största ära, några vid Beaune ech andra vid Ghagny. Hittills har fienden, hårdt pröfvad i en kamp, som kostat honom hans bästa soldater, icke vågat att förnya anfallet. Det försökras från flere häll. att preussarnes antal vid Nuite varit syra gånger större än fransmännens. Prins Wilhem af Baden har, svårt sårad, blifvit förd till Gray. En kula har gått igenom ölverkäken och blitvit qvarsittande bakom venstra kinden tätt uppe vid örat. Af öfriga sårade nämnes den kommenderade generalen Glumer, ölverstelöjtnant Hoffmann, major Gemmingen, ölverste Renz, kapt. Gockel m. sl. I de tyska tidningarne läsas icke så få klagomål öfver de strapatser och ansträngningar, soldaterna måste utstå under sina ständiga marscher i fiendens land, och öfver de ldanden, den stränga vintern medför. Till Weserztg skrifves således från ECouman (norr om Loire) d. 17 Dec. i bref från en soldat vid det 75:te hanseatiska regementet: Sedan vi ånyo lemnat Orleans ha våra strahatser blifvit ännu värre. Vi lida mycket och komma ännu att få utstå många strider. I dag ha vi ändtligen fått hvilodag, hvilken med all ifrer användes till att lappa våra sönderrifna och gräsligt tilltygade kläder. Jag tror knappt att andra soldater an de tyska skulle vara istånd att uthärda dylika ansträngningar. Det är otroligt, huru folken nödgas släpa sig fram i fothög dy, lerig och uppblött mark, hvari de sista lemningarne af våra stötlor blifra qvarsittande, så att vi måste marschera vidare barfotalle eller med fötterna insvepta i trasor oeh likral alltid beredda på att byta ett ord med fienden. Våra byxor äro i trasor, en stor del af oss gå i civila benklader eller ha skaffat sig franska soldatbyxor af alla möjliga slag. Frarska damasker äro ätven en eftersökt artikel. IIvar och en kläder sig som han bäst kan. Hufvudsaken är dock alltid fotbeklädnaden. Än ser man folk i toffior med remmar bundna om fötterna, än i träskor. Med ett ord, allt som är tjenligt för fötterna användes. Vi vänta snara ekiperingssändningar, ty på detta sätt kan det det ej gå längre. Det erfordras den starkaste pligtoch hederskänsla för att utstå våra lidanden. Det finnes ingen ibland os, som icke af hela sitt hjerta längtar efter fred, men freden måste bli hederlig. Det är en gåta för mig, hur folket, trots allt detta, kan bibehålla sitt goda lynne. Till Noue Ziricher 2ige skrifves d. 17 Dec. från Versailles: Oaktadt de tyska trupperna vid Paris äro lifrade af den båsta anda, aro de långtifrån längre i besittning af den munterhet och friskhet, som finnes hes dem, hvilka nyss anländt från Tyskland. Nattvaket, kylan och fukten, söm trupperna nu i tre veckors tid eafbrutet måst athärda, har i förening med striderna gjort folket allvamamt. Sjukdomar grassera mycket. De tynka truppkärernas förlustlistor äro förfärligt stera. Otscorare, manskap och läkare lida af ofveransträngningar. På deasistnämndes krafter lägges beslag både natt och dag, och ropet: Skaffa läkare, skaffa Iåkare! ljuder från hela hären bort till Tyskland. De svårt sårade vårdas på valplatserna. Deras antal är emellertid så stort, att närvarande läkarekrafter äro otillräckliga. Från Chaumont skrifves d. 15 Dec. till VoOAs. Ztg följande, hvartill inga kommentarier behöfva fogas: Nogent, skådeplatsen för striderna d. 6 och 7 Dec., blef d. 10 ånye ett varnande exempel för framtiden. D. 10 kl. 4 på morzonen utryckte 5 kompanier af 60:de regementet, 1 sqvadron husarer och 1 batteri till Nogent. Öfver expeditionen hölls på befallning den djupaste tystlåtenhet. Icke desto mindre slog Chaumonts ingerånare aftonen förut sina hufvuden tillsammans på alla kafset och tärdshus, hriskande med hvarandra em en grande 01 6ration. La grande opcrationhar bestått deri, a:t det vid Nogent ånyo kommit till en liten strid mellan de i närliggande skogar gömda mobilgardisterna, vid hvilket tilltälle vi haft 2 döda, 4 sårade och gjort 12 fångar. Sedan mobilgardet rymt fältet gick man fram emot staden, hvars alla ingångar vero spärrade. Man uppehölls en stund med borttagandet af dessa hinder och inträngde derefter i staden. Nogent var utrymdt af alla sina inneränare, och på torget satt på rädhustrappan en gammal qvinna, som stödd mot sina händer besinningslös skådade på våra soldaters görande. Flera hus stuckos i brand, oeh sedan soldaterna ånyo dragit sig ur staden, utan att ha upptäckt ett spår af fienden, kastade batteriet 171 granater mot platsen, som derigenom led ofantlig skada. Sent på e. m. anträddes återtåget till Chaumont och på natten inträffade våra trupper derstädes. Så statuerades på Negent ett härdt och förfärligt exempel. I dag på aftenen anlände Nogents kyrkeherde till etapekommendanten. Han var en vacker, ärevördig gubbe, sem kom att bedja för sin olyckliga församling. Hans föredrag, hans böner och hela uppträdande var så gri ande, att vi alla tillika med öfvers:en rördes deraf. Lofva mig, sade han, att vår fattiga, af olycka hemsökta stad för framtiden måtte skonas. 116 hus åre förstörda och 640 menniskor beröfvade sina hem. Och tårar afbröto hans sympatetiska röst. Striden vid Pont-Noyelles. (Efter Courrier du Pas-de-Calais.) D 98 Dee