Göteborgsposten – 2 januari 1871, sida 1

RA OC op UVLS TRA 80II el DOINV underrattelsen om, att spanska regeringen beslutat erbjuda Spaniens krona åt en pring af Hohenzollern, slog ned i Frankrike och kom den gnista, som den preussisk-schweizisk-italienska konventionen om Gotthardsbanan tändt, att slå ut i full låga. Maa fann genast, att en hohenzollernsk pring på Spaniens tron skulle skapa en för Frankrike farlig allians. Vid den interpellation, som härom gjordes inom Frankrikes lagstiftande kår, svarade regeringen, att hon väntade af tyska folkew vishet och det spanska folkets vänskap. att man skulle afstå från denna kandidatur. Men skulle detta hopp svikas, så skulle regeringen veta att göra sin pligt utan dröjsmål likasom utan svaghet. England uttalade sig ätven emot kandidaturen. Franska sändebudet i Berlin, Benedetti, skyndade till Ems3, der konung Wilhelm uppehöll sig, i afegt att få behandlingen af frågan inskränkt till att vara en familjeangelägenhet. Han begärde af konungen, att han såsom samiljechef skulle befalla prinsen att icke emottaga kronan. Konungen sade sig ej kunna i detta hånseende gitva någon befallning. Då ötverlemnade Benedetti d. 10 Juli till konungen franska regeringens protest wot kandidaturen. Konungen begärde uppskof med svars afgifvande, och den franska pressen började tala om krigiska förberedelser. Nu började händelserna ila med ohygglig fart. Prinsen asstod sjelf från den spanska kronan, för att icke göra en underordnad amiljefräga till en krigsthrevänduing, men Benedetti begärde d. 13 Juli, att konung Wilhelm skulle sjelf bekräfta detta genom att gadxänna afträdelsen och torsäkra, att han aldrig nera skulle medgifva denna kandidatur. Kouagen tillbakavisade bestämdt denna fordran. Benedetti begärde då en ny audiens, hvilken konungen dock vägrade att lemna, i det han änvisade sändebudet till mini-tåren. Beneetti sökte at på promena ten fi ta a med onungen, hvi-ken härvid vände honom brutalt yggeon. Forbttring yppade sig haröfrver i Paris, hvarest krigiska demonstrationer gjores å boulevarderna. Ryk et talide sedan om rustningar i de franska kamrarne; men det sigiga-te var måbanda, att EvSsslHand-ufrisesmimster furst Gortischskoff och Bismarck 1. 14 Juli hade ett längvarg sammanträde i Berlin, der Preu-san ant.gig-n ficx genom Rysslands neutralitet sin rygg fri Samma lag anlände preuss ska armåens stabsch-t genaral Moltke ull Berlin. D. 15 Juwi lemnade preussiska sändebudet i Paris den franska nufvudsiaden, oca samma dag underrättade Ollivier de franska kamrarne om krigsförklaingen, hvilken upptogs med belåtenhet af Hertalet, ehuru dock Tuiers varnade deremot och Favre ytärade sig emot kriget. Samma dag utiärdades ärven ordres från Berlin om ien nordtyska armeeus mobilisering, och jernvägsbron mellan Strasbourg och Kenl brändes. D. 16 afreste konung Wilhelm från Ems till Berlin, föremål under vägen för lisliga hyllningar och emottagen med entusiasm i det krigiskt demonstrerande Barlin. Til Frankrikes stora förvåning mobiliserade genast äfven de sydtyska statarna, öfver hvilkas trupper kronprinsen af Preussen utsågs till befalhafvare. De öfriga makterna förklarade sig neutrala och såväl Frankrike som Preussen förklarade sig skola respektera Luxembourgs neutralitet. Den 18:de afmarscherade 2:dra franska armdivisionen från Paris och franska örlogsfartyg visade sig utanför Elbemynningen. I denna yttersta stund erbjöd England sin bemedling, hvilken Frankrike dock afböjde. Kamrarne å ömse sidor beviljade krigsanslag, och d. 19 Juli sörklarade Bismarck på nordtyska riksdagen, att han emottagit krigsförklaringen. Samma dag visade sig franska jägare till häst vid Ssarbräck och vexlade nägra skott med preussiska ulaner. På ett annat ställe inföllo fransmän på tyskt område och togo tvenne gränsvaktare till tånga. D. 20:de utnämndes marskalk Leboeuf till generalstabschef för franska Rhenarmen, och samwa dag egde skärmytslingar rum mellan förposterna vid Saarbräck. D. 22 sprängdes Kehlerbron. D. 28 begaf sig Napoleon, efter det kejsarinnan öfvertagit regentskapet, såsom franska armens ölvorbefälhafvare med gin son till Metz; d. 30:de afreste konungen af Preussen till sin arm6. D. 2 Aug. fick den kojserlige prinsen elddopet och fransmännen fördrefvo tyskarne ur S:arbräcek; men den 4 Aug. vann kronprinsen af Preussen den betydelsefulla segren vid Vissembourg, på hvilken följde d. 6 den ännu större egren vid Woerth, der Mac Mahon blef alldeles slagen, under det att general Steinmetz ännu samma dag slog general Frossard vid Saarbriick. Dessa vigtiga händelser på den franska armönnns båda flyglar tvungo fransmännen att drava sig tillbaka. Mac Mahon skyndate med återstoderna af sin sprängda arm6, mot Chälons-sur-Marne, för att der med sig sörena reservarmåen och söka en omorganisation af sina trupper, under det att de franska armökärerna på venstra flygeln drogo sig tillbaka mot Metz. Kejsaren lemnade öfverbetälet, hvilket öfvertogs af marskalk Bazaine. I Paris hade dessa motgångar väckt djup bestörtning. Man fann ministören ej vara ställningen vuxen. Den abdikerade, och följdes af en fullt imperialistisk minister, i hvars spets trädde den åldrige, men energiske grefven af Pahkao såsom krigsminister, under det att den fordne publicisten Clement Duvernois öfvertog handelsportföljen, hvilket må särskilt nämnas, emedan det var under hans kraftiga ledning, hä Di 12