Göteborgsposten – 2 januari 1871, sida 1

i870—187I. Då vi i dag för ett år sedan öppnads första bladet af vår fortlöpande dagkrönika, nedskrefvo vi på detsamma, glada öfver att det konstitutionela statsskicket lofvade att med den nye ministören Ollivier bli infördt i Frankrike: Denna regerings prägel, hvad utrikes angelägenheterna angår, är afgjordt: fred-. Åt denna tanke hängaf sig äfven nästan hela den europreiska pressen. Med oro hade man åsett den illa dolda antagonismen mellan herrskaren vid Seinen och hans kusin vid Spreo. Man hade följt, nästan med bäfvan, de kolossala rustuingarne på båda sidor om Rhen och man hade det klart för sig, att om de båda ländernas öde skulle ensamt bero af kejsaren-statsmannen i Tuilerierna och konungen i palatset i Berlin med statsmannen på Varzin, så skulle ett krig i längden vara oundvikligt. Och få voro väl de tänkande män, som icke med fruktan motsågo ett dylikt krig, hvilket måste bli det mest förödande genom såväl de båda hvarandra motsatta nationernas ofantliga hjelpkällor, som äfven genom den befarade stridens mål: Frankrikes och Preussens ömsesidiga etormaktsställning. ÅFrankrike nalkas den farligaste prösning, det ännu genomgåält! utbrast i aningsfull oro en af ss snillrikaste skriftställare, Prevost Paradol, ken under det nyss förflutna året såsom ukrikes sändebud i Washington i ett anfo af sjuklighet tog sig ejelf af daga. Efter Sadowa hade Preussen knutit särskilt förbund med de ännu sjelsständiga sydtyska staterna, enligt hvilket de skulle ställa alla sina militära hjelpkällor till Preussens förfogande, ifall detta blefve angripet, i det Preussen å sin sida förbundit sig att skydda dem. Härigenom var Tysklands enhet till försvar stadfästad på papperet. På grund af denna allians, som Bismarck vederbörligen offentliggjort, visste man, att ett angrepp mot Preussen af Frankrike skulle ställa hela Tyskland emot detta senare. Och skulle redan ett krig mellan Frankrike och Preussen blifvit af ofantgza dimensioner, hvad skulle icke då ett krigsutbrott mellan Frankrike och hela Tyskland vara? Man kände, att Frankrikes beherskare, Napoleon III, ifrigt bemödat sig om att isolera Preussen. För detta ändamål hade han närmat sig till Österrike oeh mer än en gång erbjudit detta en allians, som dess skicklige och försigtige statsman v. Beust likväl und