Göteborgsposten – 30 december 1870, sida 3

Med hoppet om att bönerna bli hörda Som Åjulklapp anse vi hvart bifallsljud Och sjelfva tadlets röst vi skola vörda, Blott den om värma för oss bringar bud, Ty konstnärns lif är ingen ständig dager Och utan törnen vinnes ingen lager. Ja, nu till striden vi med mod oss rusta! Vi skola kämpa alla, en och hvar, För att Er ömsom röra och förlusta Till dess vi höra ropet: Stannen qvar! Det ropet vi som segerlymn begära, Det ropet är vår sporre, lön och ära! Och då skulle svaret blifva: Ja divekiör Åhman, stanna qvar, stanna qvar ända till nästa bolagsstämma, inötva under tiden er och edra trupper till kommande strider, gör uigallringar — det kan bebölvas; förbind med er nya krafter — det kan också behölvas och, utan indiskretion sagdt, de torde ej behöfva sökas på långt håll; vinn nya segrar och den dag skall utan tvifvel komma, då lagrarne skyla törnena, den dag, då Göteborgs Nya Teater eger en styrelse som ej ensamt är nödsakad att tänka på inkomsterna utan äfven, och i främsta rummet, på konsten — sådant ger ändå på längden reelaste vinsten! — eger en insigtsfull och nitisk direktör, en skicklig och väl sawspelad, stående teatertrupp, en salong, der man sommartiden ej behöfver svimma af hetta och vintertiden sitta hopkrupen i vinterplagg, en scen der icke råttorna och fukten framstå som sjelfständiga och oantastade dekoratörer samt — en foyer med mindre anstrykning af hällstuga! Eja, vore vi der ändå!!!