Göteborgsposten – 30 december 1870, sida 3

Ur dagens krönika. Skall saqan sanning bli en ång? Thorsdagen den 15 September 1859 skall alltid vara en minnesvärd och oforganglig dag i Göteborgs annaler: då hviskade Sänggudinnan för första gången från det nya templets t:lja sitt blyga hopp, att för framtiden hafva tätt ett sakert fottäste och en fridlyst bostad midt i Ifvets verklighetk. Må hon lika visst ha varit den klart i framtiden skådande, som hon är den sörädlande och anden för det rastlösa och idoga hvardagslifvets sträfval Elfva år och litet till ha redan förgått, sedan denna ljusa framtidsförhoppning om konstens rotfästande, uppblomstring och rika skördar å den praktiska nyttans vinstgitvande, men en smula entormiga tält, i denna tidnings spalter uttalades. Det var efter invigningen af den nya ståtliga teaterbyggnaden i Kungsparken, hvartill grunden lagts 1856 på våren, denna präktiga byggnad, som i anläggningskostnader slukat närmare 400,000 rdr, men som också, der hon på högtidsaftonen glänste i all sin ståt, framstod som en ny illustration till det gamla ordspråket: Kostar det något, så smakar det något också ! Huru står det till den dag, som idag är? Har Sånggudinnans dröm om ett säkert fotfaste och en viridlyst bostad gått i tullbordan? Lätom oss först kasta en blick i salongen. Nå ja, den är då sig temligen lik, lika ofullbordad som då teatern invigdes, ithy att amfiteatern ej blott i akustiskt hänscende är lika vanlottad utan äfven företer samma, mot salongens praktfulla och glänsande utstyrsel i ötrigt, skarpt skärande, lindrigast sagdt tarfliga yttre, som från första början. Göra vi en titt in på ecenen finna vi mycket gammalt, mycket ramponeradt, åtskilhgt uppstuivadt, men ingenting nytt. Maskineriet i samma primitiva tillstånd, värmeledningen fortfarande förfelad, samma, nu urblekta, förgyllda Stjernströms-möbel så godt som den enda reqvisitan, som teatern sjelf rår om. Och gå vi i foyern — nej tack, icke så här års åtminstone, så gerna kan man taga sig en smula till lifs midt på gatan! Nåja, tidens tand fräter ju allt och elfva år, det är ju mer än ett tiondedels sekel, om sjelfva templet en smula förtallit, hvad gör val det, endast konstens låga der hållits klar och oskärad. Konstens låga? Hm, hm! Ett exempel: från d. 9 September till d. 20 December detta år, således under årets bästa spektakeltid — ty säsongen Januari-Maj har vanligen alltför mycket att kämpa mot julkalaserna, balerna och vårprodromerna — har i Göteborgs första Thaliatempel konstens låga vårdats af — hrr Novander Carlberg och deras vederlikar samt prosessor HartvigSeemann!!! Men vilja vi gå längre tillbaka, så kan det ju icke och bör ej heller förnekas, att under de förflutna elfva åren mycket af värde och stort värde varit synligt å denna scen. Vi behöfva endast erinra om hr Stjernströms elansande sejour, dir. Zetterholms d:o, om k.