Göteborgsposten – 29 december 1870, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 27 December. På många år har icke veckan före jul och juldagarne varit så bitande kalla som i år. Men kölden hindrade dock ej den lifliga trafiken i handelsbodarne, som voro öfverfyllla med köpare tills långt fram på julafton. Försäljningen har gätt ypperligt, emedan penningetillgången Återigen är god. Välgörenbeten har i år icke heller uteblifvit; den har måbända varit frikostigare, också ett bevis på let återvändande välståndet. Skyddsföreninzen har satts i tillfälle att biträda många failjer som afhålla sig ifrån att öppet omtala itt armod. Den godhjertade klädeshandlaren Eliasson lät äfven nu, likasom under de tre öregående åren, utdela 1500 präktiga julbular åt fattiga inom Storkyrkoförsamlingen, men nans välgörenhet sträckte sig äfven utom denna örsamling, och många fattiga, boende långt ite på Malmarne, blefvo ej lottlösa vid den tora utdelningen. Ingen får gå tomhänd em, hade den välvillige mannen dekreterat. Sedan den sista gästen lemnat den stora serkeringssalen på hotell Rydberg på julaftonen, lukades borden ånyo och förseddes med en iklig anrättning. En ny grupp af gäster, 120 till antalet, samlades der. Det var hela len vid botellet anställda personalen, som nu var br Cadiers gäster. Längt fram på naten, sedan husbonden utdelat de kontanta julsätvorna, slutades festen och gästerna begäfvo sig hem för att hvila till den kommande dasens arbeten och mödor — antager man väl; hej, visst icke. Slädar stodo utanför porten och den lefnadsfriska ungdomen gjorde på uldagsmorgonen en utfärd i den stränga kölden, till Brännkyrka, der förfriskningar intogos, och så hem igen, ty alla skulle i rätt tid vara i verksamhet ånyo.