Göteborgsposten – 28 december 1870, sida 2

Från Lanhres. (Korresp. till Neue fr. Presse.) Högt uppe på ett berg ligger den af omkring 12,000 innevånare bebodda staden och fästningen Langres. Klimatet der är strängt, de leriga bergsluttningarne till största delen ouppodlade, smala oeh slingrande, men vägarne äro dock goda; stadens innevånare äro tvära och slutna, dricksvattnet är dåligt, fastän ingen brist är i trakten på präktiga källor. Hvarken hammare eller hyfvel, eller det angenäma bullret af väfstolar, hvarken handel eller industri ger lif åt fästningen, ech till och med bonden skyr att föra sina varor upp för det branta berget till torget. Utom några kafer vid stadens förnämsta torg och några halfbattre värdshus erbjuder den ingen förströelse, till och med promenader saknas. Vill någon söka en vederqvickelse, måste han begifva sig till den några mil derifrän belägna badorten Bourbonne eller nedstiga till det angenäma Chaumont, emedan en jernbanelinie ännu icke existerar till Dijon. Men banstationen till Chaumont, Troyes och Paris på ena sidan, och till Gray och Besangon på den andra eller öfver Vesoul, Belfort till Mulhouse och Basel ligger nära en mil från Langres vid bergets fot. Att cernera denna fästning, inom hvilken Menotti Garibaldi med sina trupper dragit sig tillbaka, har Werders armåkår till sin uppgift. En sämre vistelseort kunde de varmblodiga italienarne icke välja; om de här hoppas på en varm solstråle, får de vänta till slutet af Maj, eller till och med Juni; men äfven den tyska armen, som befinner sig vid foten af det råa berget, der man antingen glider som på is eller fastnar i leran, har sig icke beskärd någon afundsvard lott. Vilja tyskarne verksamt cernera Langres, måste de besätta en bergkedja en mil derifrån i nordvest, hvarifrån de kunna observera fästningen, förutsatt att fransmännen icke förut besatt och förskansat sig på densamma. Här öfver de råa, öde bergsryggarne löper en väl underhållen landsväg och högt deruppe springer en strid källa med präktigt vatten fram från klipporna tätt vid vägen, slingrar sig några hvarf, — flyter öfver den och störtar sig ned i en djup, kal, af en mager gräsmatta beklädd dal. En qvarn är den enda synnga byggnaden mellan denna höjd och den på hvilken staden ligger, med en dal mellan båda höjderna. Lyckas det tyskarne, att sätta sig fast vid denna källa är Langres förloradt. Från Langres sträcker sig äfven ett med gamla träd bevuxet berg mot vester. Från dess yttersta spets framspringa, en knapp half mil från staden, omkring 10 till 11 källor. Dessa tillika med en i närheten varande gammal ruin utgöra den kala bergsryggens enda fägring. Från detta berg kan äfven det verksammaste försvar göras. Langres är bekavt för att vara en af Frankrikes starkaste fästningar, och om man tager i betraktande dess många terrängsvårigheter, kam detta icke heller bestridas. Men en cernering anse vi möjlig på ett längre afständ; den skall dock krafva stora truppafdelningar. På samma gång synas utfall från fastningen törsvåras derigenom, att ett återtåg blott helt långsamt kan verkställas.