Göteborgsposten – 28 december 1870, sida 1

smög sig ut, ingen visste hvart. Dortorerna kommo och gingo — d:r Dodaleson en gång om degen, d:r Jedd två eller tre gånger. Miss Paget och Ann Woolper höllo trogen vakt öfver den sjuka, och emot dessa båda kunde mr Sheldon ingenting företaga. Han hade försökt uttänka ett sätt att bli dem qvitt, men ej kunnat finna något. Miss Peget afsände följande bref till sin trolofvade, Gustave Lenoble. Älskade Gustavo. Jag floner med ledsnad af ert bref, att min far försämras; men det oaktadt kan jag ej komma till honom ännu. En helig pligt qvarhäller mig här. Jag vet att ni är god emot honom och tröstar honom bättre än jag skulle göra. Jag är tillochmed mera tacksam mot er för denna er godhet mot den stackars gamle mannen, än för er tillgifvenhet för mig. Nu har jag en ynnest att begära af er. Det är att ni lemnar mr Hawkehurst, den person som gifver er detta bref, ert råd i de svåra och kritiska omständigheter, hvilka han skall komma att förklara för er. Jag tror att era råd skola bli honom till stor nytta. just nu och är säker om att er vänskap skall hjelpa honom att bära den hårda pröfning han nu är underkastad. Jag kan ej lemna detta hus, så länge Charlotte är i fara; men om Gud behagar aflägsna denna fara, skall jag ega min frihet att resa hvart jag behagar och mitt återstående lif skall egnas åt er. Fro mig ej otacksam; jag