Göteborgsposten – 28 december 1870, sida 1

— ——7—7777 ——BLn— af det goda året, hvars verkningar sträcka sig åt alla håll, köplusten var betydlig. Lusten att sälja bibehåller sin gamla kraft eller är fastmera, äfven den, i stigande, hvarom det sätt, hvarpå artiklarne börja etaleras i butikfönstren och dessas briljanta eklärering bära vittnesbörd. I julmarknaden på Stortorget har under flera dagar varit trängsel och på intet ställe har man funnit mera blandad publik än der. De kungliga gjorde der betydande uppköp för hofbetjeningens barn, embetsmannen och vaktmästaren möttes vid samma stånd och grosshandlarens lilla dotter såg med begärliga blickar på pepparkaksbocken med förgyllda horn, som den gamla fattiga gumman köpte åt den minsta dottersonen. Julklappar och julglädje sågos öfverallt igår. Den kungliga familjen var i sin helhet, med undantag af drottningen, som ännu icke är hemkommen från Nederländerna, samlad hos enkedrottningen, der en oändlig mängd julklappar utdelades. Bland den undersåtliga allmänheten vankades naturligtvis också julklappar efter råd och lägenhet, och der råd ej fanns till det allra minsta mått af julglädje, der trådde i många fall den enakilda välgörenheten emellan. Så ha vi under de senaste dagarne sett att flera betydligare gåtvor i penningar blifvit utdelade och huru mången mindre, ehuru derför ej mindre glädjebringande gäfva har ej under gårdagen sökt sig stilla och obemärkt fram till den fattiges bord? Men ingen i hufvudstaden gat igår så många julklappar som klädeshandlaren Eliasson Han gaf rett tusen femhundra. Det var nu den fjerde julafton, som denne menniskovänlige man beredde ett stort antal fattige en glädje. För större delen af vår allmänhet är denna af hr Eliasson anordnade julfest fullkomligt obekant; men vi skola gifva en liten antydan om densamma. Kl. 4 igår e. m. samlades Storkyrkoförsamlingens fattige i queue utanför huset n:r 8 vid Skärgårdsgatan, der såväl ingången som utgången var prydd med julgranar. Den stora förstugan var upplyst af ett stort antal lampor. På ena sidan i passagen var en dörr borttagen och der hade fru Bäckström, som förestår soppkokinrättningen i huset, tagit sin plats, derifrån hon till de förbipasserande utdelade 1500 mandelbullar, som blifvit skänkta till behöfvande inom Nikolai församling. Ehuru en mängd fattiga från andra församlingar tillkommo, blef ingen utan, ty tillgången var riklig. Önskligt vore om andra lyckligt lottade personer till en annan jul följde hr Eliassons vackra exempel. En julgåfra, som kommit alla utan undantag till del, är ett klingande slädföre. Det är väl sannt, att icke alla ha tillfälle att åka på släda, men för ungdomen står dock alltid öppet att åka kälke, att taga sig motion på Nybroviken, att kasta snöboll m. m. hufvudsaken är dock att det hvita täcket är utbredt under julen, ty annars tycker man ej att det är riktig jul. Åkande och gående ha idag också strömmat till hufvudstadens kyrkor; alla skola vara i julottan och alla barn skola glädja sig åt de många ljusen, som lysa lika för fattiga och rika. — Örverståthällaren Bildt skänkte för ett år sedan, såsom man torde erinra sig, 1000 rdr rmt till inrättande af ett bibliotek tör polispersonalens räkning. Biblioteket är nu ordnadt och uppsatt i detektiva atdelningens lokal och utgör något äfver 700 band. Cirkulär har utgått till samtlige poliedistrikten, med reglor för utlåningen.