Göteborgsposten – 24 december 1870, sida 1

lyra dugliga fruntimmer, vana vid att skölj vv a OM OMID IE Ö00001 förde det bekanta, förmodligen numera viotalt upprymda förrådet af 2000 alnar franska helylletyger, som afkopplat gondolen och fortsatt resan? Gondolen förvaras måhända fix : och färdig i något magasin vid Kaserntorge härstädes, behörigen rensköljd och spolad af buteljer, ända tills en vacker dag en viss humoristisk (uushålls-)källaremästare finner si tuationen lämplig, tiden mogen och ögonblicket inne för att annonsera om t. ex. En ny, så godt som obegagnad farkost för högfärdsgalna. Solföormörkelsen gjorde icke mycket vä sen af sig här på platsen. Molnskockaren dolde bakom lätta draperier solen med vertex och alltsammans, och det enda man fick klart för eig af hela förmörkelsen var — att man ej kunde se den. Så alldeles utan var det dock icke att fenomenet inom vårt idoga samhälle väckte en viss uppståndelse; som exempel hvarpå kan anföras att välklädda, eljest ordentliga unga män, midtpå dagen sprungo ur hus och i hus för att få sig ett glas — ett eotadt nemligen. Samtidigt med solförmörkelsen uppgick på konstens himmel, från Göteborgs horisont betraktadt, en hel konstellation af nya stjernor. Åhmanska teatersällskapet anlände nemligen då med södra snälltåget från Lund och presenterar sig i öfvermorgon, Annandag-Jul, för en vördad allmänhet i Många vänner, litet vänskap samt tt slotteröl i Werm land, hvarjemte Joh. Jolin författat en prolog, som uppläses af dir. Åhman. Sällskapet låärer ega en rikhaltig repertoire, gammalt och nytt. Af det senare slaget ha vi hört nämnas Victorien Sardous historiska komedi Fäderneslandet! efter franska originalet Patrie! öfversatt af en härstädes bosatt litteratör, samt Frans Hedbergs, i hufvudstaden med stor: bitall uppförda 3:akts lustspel: Det skadar inte s Å Mindre Teatern är under inöfning ett annat arbete af Sardou, om vi ej missiaga oss. det som lade grunden till den snillrike författarens stora rykte: Les pattes de mouche, på svenska kallad: Ey papperslappv, ämnad att uppföras Nyårsdagen, då äfven det i förra krönikan omnämnda, här förtattade tilltällignetsstycket går af stapeln. Stycket läre: bära titeln: hÅå det hala, nyärsskämt med sång i 1 akt, och scenen försiggår på iser nere vid Skeppsbron. Teaterns skicklige dekorationsmålare, hr Lindqvist, målar härtill ev ny dekoration, inloppet till hamnen i månskensbelysning. Juldagen kl. 6 — !(,8 ger härvarande, numera förtraffligt sammansatta och inöfvade orkester, under anförande af hr Leop. Beyerböck, en Folk-konsert i Exercishuset efter ett ypperligt program. Men må YÖlIf döma: I:o, Jubileums-marach, af Zabel; 2:o) Ouverture ullVattendragaren, af Cherubini; 3:o) Adlaide, af Beethoven; 4:0) Ouverture till Ruy Elas, af Mendelssohn och 5:0) Symfoni (C-dur), at Mozart. Och all denna värderika musik för 50 öre! Annandagen gifves en middagskonsert kl. 1— p23 e. m. efter något rlättareprogram Måtte den stora allmänheten, som, ätmmstoue nå det vankas oratis-musik, visar sig ha mycket sinne för musikeu, vid båda dessa tillfälen lägga i dagen ett intresse, som orkestern ej blott i hög grad förtjenar utan äfven å. höfver, för att icke ännu en gång gå sin upplösning till mötes. Det kan ju vara både an genämt och uppfriskande att under matsmäliningen efter en mer eller mindre bastant jul dagsmiddag och för att skaffa bättre aptit till Annandagen, begagna tilllället att få njuta a en smula god musik. Menniskan lefver icke af lutfisk och gröt, kål och rostbeef allena! Ack, min vän, du som kan vara lugn för att under julhelgen få spisa både detta och många andra goda saker, kanske till öfvermått, glöm icke den fattige, den öfvergifne som fryser i ett hybble, då du belåten van drar omkring i vål uppeldade, helglagsprydda rum, som hungrar, då du pustar mellan målen, som törstar, då du ur gnistrande kristallen tömmer drufvans blod, och som omkring vg endast ser bleka, uthungrade små, endasi hör jemmer och snystningar, under det glädje tindrande blickar och glada barnaskratt fröjda ditt faderseller modershjerta! Idag doftar det så friskt inne i staden Landet sänder hit in sina håfvor af granar, vintergrönt och mossa, och så äro vi allesammans skogsåverkare eller åtminstone deras vederlikar i smått. Ty hvad vore julaftonen i ett svenskt hem utan julgran och. noga räknadt, kanske också vi stora och förstånd känna en fläkt af vår barudoms oskuld, barndoms sinnesfrid ila genom vår själ, då vi inardas de friska dofterna från julträden, som nyss stodo med sina rötter djupt fästade i den fria, svenska jorden. Vinterns kalla bärtäcke hvilar nu öfver all raturen och blommornas tid är förbi. Förbi? Nej, visserligen icke för den, som har råd att kosta på sig dem. Betrakta endast fönsterna i våra väl sorterade blomsterbutiker! Och vill ni sticka er af nordanvinden blåmelerade nistipp in i en liten verklig Floras lustgård, så gör ett besök i hr Lund-Leiberga räxtoch blomszer lrifverier vid Nya allöen Föga anar ni, att de till utseendet temligen anspråkslösa byggnaderna innesluta en hel blomsterverld, tillräcklig at smycka, vore det än ett litet slott, med törnrosor, heliotroper, nyacinter, tulpaner, convallarier och primulor. mA