Göteborgsposten – 24 december 1870, sida 1

Julklappar, — God Jul! Stockholmarne äro nu alltid så förnäma al Big. I Tisdags gingo de allesammans men väsan i vädret. Den unge mannen i verken mötte expeditionschefen, men helsade icke, och älven om han gjort det skulle denne icke ha märkt det, ty ätven han gick och stirrade åt skyn; audra unga män, som förgapat sig i ett par vackra ögon utan eller ett par sula dito med ett par hundratusen i hemgift, gingo stolta förbi föremålen utan att bevardiga dem med en blick, kungen sjelf i egen hög person åkte öfver Norrbro, ingen mennisku tog åt hatten, mycket mindre bugade sig, för aktande den jordiska Carla-vagnen för att midt på blanka törmiddagen gå och koxa efter den himmelska, hogvakten på Gustaf Adolfs torg glodde enständigt på Patriis Musis midtemot och lät landets fader fara otrummad och oskyldrad törbi, en herre spatserade i tankarne vid Rosenbad direkte ner i Norrström, förmodligen inbillande sig vara skapad som en nors, en utter eller en tectosag och en klädståndstru i Tyska Brinken, som också stod och finbligade uppåt firmamentet, höll på att bli qväfd af ett Julapple, som väktaren uppe i tornet i detsamma i en hastig vändning råkade tappa. Hvad kom åt menniskorna? Hade befolkningen i landets första stad möj ligen tagit miste på dag och inbillade masig att den stora solförmörkelsen skulle visa sig på Tisdagen i stållet tör på Thorsdägen? Omöjligt! I en stad, der Kungliga Vetenskaps akademien har sitt säte och regelbundet hvarje år utsänder sin flygskritt tör folket, Almanackan-, vore ett sådant misstag otörlåtligt. Nej, saken var helt enkelt den, man hade tått sigte på en ballong!!! Oh, en ballong! Kom nu mans med det vanliga skrytet att Göteborg i vissa afseenden står framfor Stockholm-! Alven vi ha varit i Arkadien, äfven ötver våra hufvudstadshutvuden segla i detta 5goublick kavhända tvenne unga, modiga fransmän, eller kanske är det professor Janssen som på sin soltörmörkelsestudieresa förirrat sig upp till höga Norden eller — huru sublimt! — general Ducrot, som föredragit att möjligen plumsa ner i Malarens mångbesjungna vatten framför att säkerligen dingla i ett träd utanför Versailles?! Göteborgarne fingo aldrig jouera af några lefvande franska luftseglares intressanta prösence, de, annat slag vi stockholmare! Här måste bli fest af, Lasse Hierta håller nog det ena festtalet och Hazelius det — diable! ban är ju för ögonblicket ej franskvän, annat slag vid journalistfesten härom året — eh bien, det tår vara nog med ett festtal; Lotten von Kreemer får istället slå några franska Åackorder på sin svenska harpa eller också kan monsieur le professeur Louis Guillaume Teninot i rykande rappet skritra sig till Hederslegioven ... festen blir naturligtvis på Rydberg, den hedersmannen Cadier är ju fransk inföding ... men, hvad knäfveln är det här? Hvilket? Kors, det finnes ju ingen gondol under ballongen, göteborgarne hade åtmin stone en gondol, fast det ej fanns en katt i den... en ballong utan gondol, f donc! Det var onekligen en missråkning, en illusion, som ramlade, en såpbubbla som brast sönder, Duperad, en hel hutvudstads befolkning duperad af några glada skolgossar eller några skämtsauma commiser i någon Lejasbuuk! Opassande, impertinent, mesquint ! Men — kanske var det i sjelfva verket ingen leksak? Måhända var det en verklig fransk ballong? Kanske belt enkelt den äkta, I