Göteborgsposten – 23 december 1870, sida 2

min trolofvade. D:r Jedds opinion skall vara mer lugnande för mig än d:r Doddlesons opinion. Vid ljudet af d:r Jedds namn spratt mr Sheldon plötsligt till. Det var ett namn som han kände alltför väl, och en iskyla spred sig i hans lemmar då han hörde det nämnas. Han ändrade nu ton, och i stället för att den förut uttryckt harm, uttryckte den en nästan krypande artighet då han yttrade: — Jag har den äran att känna d:r Jedd mycket väl genom det rykte han verkligen åtajuter, och jag hur i detta fal! ej ringaste invänning att göra mot ert val, bäste Hawkehurst; men jag är säker om att d:r Jedd skall instämma med mig deri, att ett sådant förfarande är stridande med all till yrket hörande etikett, och att d:r Do bileson med skäl kan finna sig stött. — Det finnes fall då man fäster föga afseeude med den till yrket hörande etiketten, sade d:r Jedd. Jag skall skatta mig lycklig om jag i morgon bittida får träffa d:r Doddleson här. Men som mr Hawkehurst var särdeles angelägen om att jag skulle se miss Halliday i afton, samtyckte jag till att åsidosätta all ceremoni och ganast följa honom. — Jag kan ej tadla hans ifver att vilja höra en så värderik opinion som d:r Jedds. Jag undrar blott hvilken lycklig stjerna som förde honom till en så förträfflig rådgifvare. Mr Sheldon såg från d:r Jedd på Valentine Hawkehurst då han yttrade detta. Läkarens ansigte lemnade honom lika liten upplysning som han skulle fått, om han