Göteborgsposten – 22 december 1870, sida 2

Diana, som stod i närheten af den dörr genom hvilken mr Sheldon trädde in, ätog sig att besvara den. — Jag tror att han är mycket orolig, sade hon i halft hviskande ton. — Hvad hade han här att göra just nu? Han kunde ej veta att vi skulle komma hem, Mrs Woolper besvarade denna fråga. — Han kom för att hemta något åt miss Charlotte, sade hon; några böcker som han tagit ur lånbiblioteket. — Hvad kunde det vara för böcker? mumlade Charlotte. Men en handtryckning af mrs Woolper afhöll henne från att säg. mer. — Jag har aldrig sett någon med så liten sjelfbeherrskning, sade mr Sbeldon. Om han ämnar rusa ut och in i mitt hus på detta sätt, måste jag verkligen sätta en gräns för hans besök. Jag kan ej tåla något sådant. För Charlottes återställande är lugn oundgängligt, och om mr Hawkehursts närvaro skall förorsaka buller och u;pståndelse får han ej träda öfver tröskeln. Han talade i en ton af undertryckt harm. — Charlotte uppfattade hans sista ord. — Käre pappa, bad hon i svag ton, var ej ond på Valentine; han är så orolig för mig. — Jag är ej ond på honom; men under det ni är sjuk, vill jag ha lugn — till hvad pris som helst. (Forts!)